Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
285
lockat många beundrare från närgränsande landskaper. Stödd på
fyra stammar, uppsteg den rakt till en höjd af 60 alnar! På samma
berg, vid den sida, som vetter åt Wenern, växte en annan, dock ej
lika stor Hedera; denna blommade i Februari, men satte aldrig bär.
Tvenne goda xylographiska figurer framställa (p. 17) en blomstrande
och en steril gren från denna Hedera. Dessa växtplatser torde först
vara anmärkte af Respondenten Lundius sjelf.
Han anför vidare, enligt Rudbeck, att Hedera växer på några
ställen i Gestrikland, och vid Sigtuna i »Slangwijks Skogen»
omkring en fjerdedels mil från byn Tranbygge, nära landsvägen.
Enligt Kongl. Bibliothekarien i Stockholm Joh. Falks uppgift till Prof.
L. Roberg förekom den äfven vid surbrunnen Vijksberg, på det
vackra berg som af brunnsdrickarne benämdes Parnassen (jfr. Linder
Flor. Wiksb. p. 18). Efter några allmänna anmärkningar om
växtens geographiska utbredning och den jordgrund, der den helst
trifves, öfvergår Förf. till de följande antiquariska och
medico-oecono-miska capitlen, hvilka ej höra till vårt ämne». Så långt Holmström.
I detta sammanhang ber jag få meddela Linders, ofvan
hänvisade, p. 18, (Johan Linders Flora Wijksbergensis Sthlm 1716; 2.
uppl. Sthlm. 1728; [Viksberg frälse-säteri uti Salems socken,
Svartlösa härad af Sthlms, län. Hälsobrunnen upptäcktes 1683]), såsom
bidrag till murgrönans forna latinska som svenska namn: »Hedera
arborea, Gundelref, Bergbinda, Träwefla, Bergklängia. Wäxer i
myckenhet wid Korpeberget».
Lidö i okt. 1915.
C. Otto G. Wibom.
En Bändelkorsnäbb.
Under jakt den ig dec. i trakten af Ulricehamn varsnade jag
en Loxia bifaseiata, som i sällskap med ett större antal Loxia
curvirostra försåg sig af den rika tillgången på grankottar. Den
lilla fågeln flög med en kotte lika stor som den själf från ett träd
till ett annat. Exemplaret är iniämnadt till Riksmuseum.
Då förekomsten skedde så tidigt på vintern och så långt söderut,
är det väl sannolikt, att fågeln under denna stränga vinter
kommer att visa sig på flera ställen i landet, hvarför herrar jägare
torde taga ett par patroner med beckasinhagel med i skogen och
hålla ögonen på korsnäbbar med hvita band öfver vingen.
Eftersom fågeln hos oss blott är en flyktig gäst och talrik i
sitt hemland österut, bör den, äfven af de ifrigaste
naturskyddsvänner, tillvaratagas hvar den anträffas och insändas till Riksmuseum.
Bengt Berg.
Björnarne i Härjedalen.
I h. 12, 1914, af tidskriften Skogen lämnar signaturen E. W.
sid. 300—301 upplysning om, att under tiden 1851 —1910 i Sverige
fällts 3,253 björnar, samt att den årliga afgångsprocenten skulle i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
