Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Sumphönsen i Blekinge.
Med anledning af notisen om den grönfotade sumphönan o. s. v.
i 5:te häftet 1915 af »Fauna och Flora» kan det vara skäl att
publicera ett par rader om dess anträffande i Blekinge på senare
tiden.
Ett af de första åren jag vistades i Karlskrona, såvidt jag
minnes 189g eller 1900, fick jag ett exemplar af fågeln till
bestämning. Det hade tillvaratagits i Nättraby och ansågs ha
omkommit genom att under flykten om natten stöta mot telegraftråden.
Exemplaret tillhörde godsägaren S. Hellerström på Marielund. Jag
vet icke, om det blef uppstoppadt.
Våren 1903 inlämnades till allmänna läroverket i Karlskrona
ett vid Sunna strax norr om Karlskrona anträffadt exemplar af
samma fågelart. Det hade tillvaratagits af dåvarande öfversten
för Karlskrona grenadiärregemente generalmajor C. Lemchen. Om
fågelns förekomst skrifver han på anmodan till meddelaren:
»Sumphönan observerades af mig några dagar i Sunnakanalen och i
Sunnaviken, innan jag hittade henne död på stranden nära järnvägen.
Hon hade tydligen i flykt slagit emot någon af de många
telegraftrådarna». Exemplaret uppstoppades af konservator O. Holmqvist
i Lund och förvaras i läroverkets naturhistoriska samlingar.1
Själf har jag icke observerat denna fågelart i Blekinge och ej
heller i något annat svenskt landskap, men väl i en liten med
videbuskar och tät sumpörtvegetation fylld märgelhåla strax intill Stege
på Möen, där äfven flera individer af kärrsångaren, tydligen stadda
på flyttning — det var den 7 maj 1906 — flitigt musicerade.
Sumphönsparet var ganska skyggt och gjorde sig strax invisibelt
bland vattenväxtvirrvarret. Fågeln brukade häcka på platsen enligt
upplysning af en landtman, som kom tillstädes, och man skyddade
på allt sätt den sällsynte gästen t. ex. mot hundar.
Något läte från fåglarna hördes icke vid tillfället.
Den varma sommaren 1913 hördes från de täta vassarna i
Sunnaviken mot aftonen allt som oftast den småfläckiga sumphönan,
vanligen kallad kärrhönan eller rörhönan {Porzana porzana). Vid
andra tillfällen, hvarken föregående eller efterföljande år, har icke
fågeln hörts där. Lätet är som bekant ytterst karakteristiskt och
kan härmas med ljudförbindelsen »vitt», hvilket läte i oändlighet
1 Enl. bref från S. Hellerström sköts ett ex. i aug. igio i en lergrop vid
Nättraby station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
