Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
45
förtjockade af något hårdt (hornartadt?) ämne, likasom angränsande
parti af skenbenet (med andra ord intertarsalledens båda delar),
medan kring själfva leden en mäktig ringformig slätsvarfvad valk
af hård lera utbildat sig. Enligt herr Järnefelts mening hade leran
måhända uppblandats med något sammandragande och
förhårdnande ämne, så välpolerade och fasta samt regelbundet formade
voro dessa lerbeklädda konstgjorda fötter. Dimensionerna å det
ena benets klumpfot vid lerranden uppmättes af mig och utgjorde
25 X 20 mm. Det föreföll herr Järnefelt högst osannolikt, att dessa
valkar skulle uppkommit enbart genom vandring på lerig mark,
som dessutom icke alls fanns i närheten, hvadan den lösningen låg
närmast, att föräldrarna, som högljudt kraxande hela tiden rörde
sig i närheten, utfört konstverket ifråga. Att dessa äfven,
åtminstone delvis, anskaffat föda åt fågeln, ansåg herr Järnefelt ligga
utom allt tvifvel. Kråkan, som icke det minsta var nedsölad af
smuts från marken, hade synbarligen fått sina ben amputerade af
någon samvetslös person i och för skottpenningars erhållande, ty
saxar användas icke i hela trakten.
Rolf Palmgren.
Utter som tager svan.
Den 20 dec. 1915 var jag vid Ekefors (vid Åsnens utlopp) och
jagade. Då låg där en svan, som fått sin make tagen af en utter
natten till den 16 dec. jag trodde först ej, att det var möjligt,
men blef snart öfvertygad om, att endast utter kunde vara
banemannen. Förloppet var följande: några dagar förut, omkring den
10 dec, kom ett par svanar, som höllo till i ån både ofvanför och
nedanför fallet. Det var rätt kallt, så att ej mycket af ån gick
öppet. Båda svanarne voro föga skygga och man kunde stå på
20—30 m. afstånd och se på dem. Om kvällarna och nätterna
lågo de under landsvägsbron och flaxade fram från hvalfven, om
någon kom åkande och körde öfver bron. Den 16 dec. sågs
endast en svan, och denna flög oroligt fram och tillbaka öfver bron
och låg blott korta stunder, ibland nedanför fallet, ibland ofvanför
bron. Då dess beteende var besynnerligt, gick folk ut för att se,
hvad det blifvit af maken. Då hittades på en sten ute i strömmen
vingarne, ena foten och en massa fjäder. Som det var snö, kunde
man tydligt se utterspår däromkring både på den stenen och andra
därintill. Omedelbart ofvanför denna plats ligger bron, och det
hvalf, som är närmast, är på öfre sidan förstängdt med spjälar för
att hindra fåren från att sommartid vid lågvatten komma igenom
hvalfvet till andra betesmarker. Nu hade säkerligen svanarne
öfvernattat i detta brohvalf, och en utter öfverraskat dem där. Då
fåglarna ej kunde komma ut annat än förbi uttern, hade denne
gripit den ena och dödat den. Efter striden fanns mycket fjädrar
på botten mellan stenarne. Sedan hade uttern släpat den döda
svanen med strömmen 4—5- m. till den sten, där resterna funnos.
Jag hade aldrig trott, att utter skulle kunna taga en fullvuxen
knölsvan, men här har detta tydligen gått för sig. I Småland anses all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
