Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergfinkinvasion i Skåne vintern 1915—1916. Af Hugo Granvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
FAUNA OCH FLORA
röd, och här flyga de då omkring under inväntandet af andra
svärmar. Stundvis slå de sig ned i någon hög bok eller något
annat träd och sitta där lockande. Från alla håll strömma
nya skaror till denna mötesplats, så att de snart kunna
uppskattas till flera hundratusen. Sedan nya mängder och åter
nya sällat sig till de redan ankomna, och samlingen tycks vara
fulltalig, börja de sträcka mot sina nattliga hviloplatser i en
grandunge på något tunnland inom Kågeröds by. Det är just
detta sträck, då skarorna skola begifva sig att öfvernatta, som
är något bland det mest egendomliga, man öfver hufvud taget
får se i fåglarnas värld.
Jag stod på en landsväg, där sträcket måste passera förbi,
och gjorde mina iakttagelser. — Innan det egentliga sträcket
började, hade några tusental redan samlats vid sin gamla
öfver-nattningsplats, och här flögo de svagt lockande omkring. Men
de flögo ej i spridda grupper utan ordnade sig i ett långt band,
som i ormlika slingringar rörde sig fram. Snart ankommo nya
svärmar undan för undan och slogo sig tillsammans med de
förra, och det såg ut, som om sträcket nu på allvar skulle börja.
Men ehuru de redan samlade fåglarnas antal säkerligen räknades
i hundratusenden, var det dock blott förposterna, som anländt.
De hade tydligtvis flugit raka vägen direkt till
öfvernattnings-platsen och ej som det stora flertalet mött vid samlingsplatsen
utanför Kågeröd. Det dröjde likväl icke länge, förrän man
tyckte sig se ett mörkt moln, som öfver skogen närmade sig.
Det var själfva hufvudstyrkan, som var i antågande Allt
tydligare och tydligare kunde man urskilja, att det var
bergfinkar-nas nästan ofattligt långa tåg, som kom.
De flögo med en front af omkring 50 meters bredd och i
flera lager ofvanpå hvarandra, och oafbrutet varade denna ström
af nya fåglar. I öfver 45 minuter räckte detta sträck, och millioner
och åter millioner samlades.1 Då jag 14 dagar senare åter
1 Antaga vi, att endast 1,000 fåglar flyga i bredd och att de bilda endast
två lager öfver hvarandra, samt att tusen fåglar hvarje sekund passera synlinjen,
går detta på 45 minuter 5,400,000 fåglar. Men innan detta masståg började,
funnos, som redan nämndt, åtskilliga hundratusental samlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
