Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergfinkinvasion i Skåne vintern 1915—1916. Af Hugo Granvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FAUNA OCH FLORA
ville fastställa tiden för sträckets varaktighet, kunde jag
notera 1 tim. 19 min., hvilken tid således åtgick för fåglarna att
samlas, och tåget fortgick nästan oafbrutet, blott då och då med
ett kortare uppehåll. Orsaken till att vid senare tillfällen tiden
för Ankarnas samling varierade rätt betydande torde nog vara
den, att då fåglarna under sina dagliga utfärder påträffat andra
skaror af bergfinkar, som antingen voro nyankomna eller förut
uppehållit sig på andra platser, ha dessa senare slagit sig
tillsammans med Kågeröds-svärmarna, och då dessa om aftnarna
återvändt, gjort dem sällskap, och då fåglarnas antal sålunda
betydligt ökats, åtgår det gifvetvis längre tid för dem att samlas
vid öfvernattningsplatsen. Efter hand som fåglarna ankommo,
slogo de sig ej genast ned i träden utan företogo först några
orienterande och öfvertygande flygturer rundt dungen. (Bild 1 är
tagen under tågets fortgång, och grandungarna, hvars konturer
afteckna sig som svarta silhouetter, äro fåglarnas nattkvarter. Foton
togs vid 7^5-tiden på em. den i/2 1916, då det redan var halfmörkt.)
Efter hvad trovärdiga personer meddelat mig, är
berg-finkarnas antal större nu, än det från början var, ty nya skaror
tillkommo nästan dagligen under en lång tid, och numera ha
fåglarna ytterligare utvalt en björkdunge med höga björkar
omedelbart upptill deras gamla natthärbärge såsom
uppehållsort under nätterna, eftersom det efter allt att döma blef för
trångt om platserna i grandungen. — Fåglarna sitta så tätt, att
de fullkomligt beröra hvarandra, och när en svärm slagit ned
i en björk, bågna dess grenar under fåglarnas tyngd, och
trädens yttre påminner starkt om hängbjörkarnas. Som exempel
på hur tätt fåglarna sitta, kan jag nämna, att en skogvaktare
i ett skott fällde 84 stycken. Det låter nästan otroligt, men
äger dock sin riktighet.
Då man närmar sig dungarna, där finkarna hålla till,
öfverraskas man af den mängd kråkor och skator, som där
förekomma. Men då man betänker, att under hvarje natt alltid
några af en eller annan anledning dö, förstår man, att dessa
tillfälliga gäster nog lockats dit på grund af de här och hvar
på marken liggande döda bergfinkarna. Jag har nämligen själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
