Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rörhönan — Gallina chloropus — funnen i Hälsingland. Af James Maule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
FAUNA OCH FLORA
Följande dag var vinden nordlig och kall, men sol och
storm gjorde dock ett godt arbete i fråga om snöns
förvandling till vatten, och marken visade åter bara fläckar här
och där.
På eftermiddagen gingo vi på forellmete utefter en liten
bäck, hvars vatten nu betydligt ökats efter nederbörden. I
dennas forsar och fall brusade och dånade det vildt, hvadan
våra röster knappast hördes tvärs öfver bäcken. Emellertid
gingo vi åt hvar sitt håll, min vän uppför och jag utför
vattendraget för att pröfva fiskelyckan. Kommen ungefär 100 meter
från bäckens utflöde i sjön — Valåssjön — observerade jag
ett egendomligt knyte, liknande en tämligen stor boll, i ett
videsnår, hvars grenar sträckte sig tätt utefter det forsande
vattnet. Knytet var gråsvart och såg ut att vara af fjäder, och
jag kom så småningom under fund med, att det var en
sofvande fågel, som med hufvudet alldeles doldt i de uppburrade
fjädrarne tagit plats på en af de lägst sittande grenarne tätt
öfver själfva forsen.
Försiktigt kröp jag närmare, delade snåret så pass, att jag
kunde sträcka mig ned utför bäckbrinken, och, hållande mig
fast i grenverket med högra handen, grep jag med den vänstra
ett stadigt tag i ett par gröna, rätt långa ben, som voro
knytets bärande kraft. Den bullrande forsen var mig en god hjälp
vid trickets utförande, eljest hade det nog aldrig lyckats att
med blotta handen fånga en rörhöna, ty en sådan var det.
En vackrare fågel har jag aldrig hållit i min hand, och
jag njöt af att på så nära håll beskåda dess enkla, men
smakfulla dräkt. Färgen var mörkt askgrå, med någon dragning
åt svartbrun, ögonen vackert rödkantade med röd iris, näbbet
i spetsen gult, mot roten rödt med röd pannplåt, ben och fötter
svagt gröna. v
Fågeln var naturligtvis mäkta förskräckt öfver att ur sin
djupa sömn vakna upp i fångenskap hos en varelse, hvars like
den antagligen aldrig förr sett, åtminstone ej så inpå lifvet,
och det lilla hjärtat pickade hårdt och fort. Dock kom ej ett
ljud ur djurets strupe, men ångest parad med ilska lyste ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
