Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
FAUNA OCH FLORA
Kronojägaren här och ortsbefolkningen påstå sig ej ha sett
henne förr här uppe.
Samtidigt beder jag få nämna, att sädesärlan var synlig den 23,
tranan och gåsen den 25 d:s. Äfven spofven visade sig den 23.
Arvidsjaur 28/4 1916.
Oj ar Caselli.
Blek varietet af räf.
I maj 1915 sköt en lapp i Juckasjärvi nära norska gränsen
en ovanligt blek varietet af räf. Genom jägmästaren Sune
Hederström blef skinnet tillvarataget och inlöstes af Riksmuseum såsom
ett bevis på räfvens stora variationsförmåga. Det är ej någon
fullständig albinism som föreligger, men både det svarta färgämnet
(melaninet) och det gula (lipochromet) är svagt utbildadt, i synnerhet
det senare. Den allmänna kroppsfärgen är smutshvit. Längs
ryggen ett bredt, blekt smutsgult band, motsvarande den där gulröda
färgen hos en normal räf. Denna färg sträcker sig ända fram på
pannan. Nosen är ej fullt så blek och trakten kring ögat har nästan
normal färg. Öronens baksida är mörkbrun (ej svart). Det mörka
bandet längs frambenen är äfven mera brunt än svart, likaså på
bakbenen. Klorna äro ej heller svarta utan blekt hornfärgade,
halfgenomskinliga. Svansen smutshvit med svaga brunaktiga spetsar
på de långa håren. E. L.
Från Stora Karlsö.
Sistlidne januari besökte ett litet sällskap tillsammans med mig
under några dagar Stora Karlsö. Vår tid var ganska upptagen med
åtskilliga göromål på ön.
Kort före afresans ögonblick den n jan. sågo min son,
Hofrättsnotarien K. H. Wöhler, och fyrmästarens 14-årige son Erik
Lindholm något så märkeligt, att jag till en början i afresans brådska
mera betraktade det som ett skämt än allvar.
Efter hemkomsten till Klintehamn ha de gemensamt skriftligen
affattadt sina iakttagelser. De varsnade tätt invid hafsstranden
emellan Nordehamn och Utfall på omkring 10 meters afstånd en
ejderhona med en dununge. Då modern gaf sig ut i vattnet, äntrade
ungen upp på hennes rygg.
Så otroligt nu detta än kan förefalla, beder jag få nämna, att
tvifvel öfver iakttagelsernas riktiga uppfattning icke föreligger. Min
son har allt sedan sin spädaste barndom årligen många gånger
besökt Karlsö. Erik L., som besöker högre folkskolan i
Klintehamn, är född och uppfödd på Karlsö. Båda äro fullt förtrogna
med ejderns utseende.
Tyvärr var jag icke i tillfälle kunna bedja någon af fyrpersonalen
försöka gifva akt på detta märkliga ting, ty brådskan vid vår af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
