Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smärre meddelanden.
Tämjande af vildgäss.
Ett utmärkt slående exempel på huru äfven de skyggaste och
försiktigaste vildfåglar kunna i ganska hög grad tämjas omtalas från
Nordamerika. En farmare Jack Miner vid Kingsville i Canada
skaffade sig för omkring 12—15 år sedan några tama Canadagäss
(Branta canadensis, en mycket stor hvitkindad gås) för att med
deras tillhjälp locka till sig de flyttande vildgässen. Det dröjde
dock flera år, innan några vilda gäss vågade sälla sig till de tama.
Så kommo slutligen ett år 17 vildgäss och slogo till samt fingo
mat. Nästa år voro de besökande 30, året därpå omkring 150 och
på fjärde året omkring 500. Efter den tiden sade Miner, att han
ej längre kunde hålla någon räkning på vildgässen. Med berättigad
stolthet sade han sig ha »5 tunnland gäss». Mr. W. E. Saunders,
som besökte Kingsville och Mr. Miners gård våren 1915, omtalar,
att en aprilmorgon kommo omkring 1,000 vildgäss och slogo ned
inom 150 m. afstånd från huset. En hel mängd, efter verkställd
räkning 425, hade satt sig i en liten inhägnad utanför
matsalsfönstret. Saunders följde med Miner in i denna inhägnad och säger,
att man där kunde komma fram till gässen på 15—20 steg när.
Men då de lågo i en sjö, belägen på ett afstånd af 2 engelska mil
från farmen, var det omöjligt att i båt närma sig till dem på en
1/2 engelsk mils afstånd. De visste sålunda, att fara ej hotade på
det ena, men väl på det andra stället och att de voro trygga för
mannen, som gick omkring på platsen vid Miners farm. Hvad
som också lockar dem dit är naturligtvis födan, som bjudes dem
där. Förlidet år bjöd Miner på ej mindre än 300 bushels majs,
ståtligt nog för en man, som ej är förmögen. Det är två
vattensamlingar vid farmen, den ena omkr. 35 m. i diameter, den andra
30 m. bred och 50—60 m. lång, och dessa pölar tillfredsställa 1,000
till 1,500 gäss. De komma i mars och gifva sig i väg längre norrut
i maj. Nu säges Miner också vilja försöka att få de flyttande
svanarna att mottaga hans gästfrihet, hvilket hittills ej lyckats, ehuru
de synas liksom undrande flyga öfver vildgåsskarorna vid gården.
Gulhämplingens utbredning norrut.
I Ornith. Monatsschr. n:r 9 meddelar Werner Hagen, att han
våren 1916 iakttagit åtskilliga gulhämplingar i Lybecks omgifning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1916/0231.html
