Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
233
Fjärilnotiser från Rumskulla socken, Kalmar län.
Tistelfjärilen, Fyrarnas cardtti L., som förut varit föremål för
omnämnande i denna tidskrift, förekom synnerligen talrikt äfven i
Rumskulla sommaren 1903. Den försvann dock lika hastigt som
den kom, och ej ett enda ex. har sedan kunnat uppdrifvas.
Körsbärsfuxen, Vanessa polychloros L. har under de senare åren
börjat visa sig i Rumskulla, och såväl larver som fullbildade fjärilar
ha tagits. Arten förekommer dock mycket sällsynt.
Silfverstreckade perlemorsfjärilen, Argynnis paphia ~L., som för
ett 1 o-tal år sedan var mycket sällsynt i Rumskulla, är nu lika
allmän som de öfriga förekommande Argynnis-arterna med undantag
af A. påles var. arsilache, som hvarje år synes uppträda sparsamt.
Kvickgräsfjärilen, Pararge Egeria L. var. Egerides, Staud. synes
ej vara så sällsynt å vissa lokaler i Rumskulla. På ett enda ställe
fångade jag och tillvaratog i slutet af maj detta år flera ex. Under
föregående år ha blott några få enstaka fjärilar af arten anträffats^
hvarför det synes, som om den skulle vara i tilltagande.
Af Arktiska Jordflyet, Agrotis spedosa Hb. var. arctica, Zett.
tillvaratogs ett ex. i Rumskulla 9/s 1911. Enär arten sydligast är
känd från Vaxholmstrakten, torde fyndet äga intresse.
Gråbruna Grttsfjärilen, Oeneis’] Jutta Hybn. synes ej
förekomma så sällsynt på vissa ställen i Nerike. Vid
Skagershults-mossen i västra delen af landskapet ha under de senaste åren
fångats flera ex. Enl. »Nordens fjärilar» är denna art sydligast
anträffad i Stockholmstrakten.
E. Welander.
En utdöende sjö.
I Tångeråsa och Viby socknar, Väster-Nerike, ligga i en rad tre
leende sjöar, som genom sina vassbevuxna stränder och sin i öfrigt
grunda och igenslammade botten hysa ett rikt djur- och växtlif.
Af dessa är Skarbysjön i Viby socken för närvarande förtjänt af
ett omnämnande, enär den sedan 1914 är föremål för
torrläggningsarbete och således nu i det närmaste utdöd. Endast en liten
sump i midten finnes kvar efter den forna till synes rätt stora sjön.
Från biologisk synpunkt var denna sjö kanske den
intressantaste. Nästan hela sjöns yta var betäckt af vattenväxter, framförallt
våra båda vackra näckrosarter samt ranunklar, talrika bestånd af
Situn och Oenanthe, Stratiotes alaides, Butomus umbellatus, Typha
latifolia m. fl. Såväl denna vackra flora som sjöns djurvärld går
nu sin undergång till mötes. De många fågelarterna, såsom änder
och sumphöns, beröfvas sina utmärkta häckplatser. Sommaren 1908,
då jag första gången besökte nämnda sjö, fann jag säfsparfven där
såsom häckfågel. Bruna kärrhöken och fiskgjusen, hvilka under
flera år haft sitt tillhåll vid denna sjö, förmå ej heller trotsa
människans hårda framfart. I fjol häckade bruna kärrhöken troligen
för sista gången där. _ „,,
E. Welander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
