Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ännu några ord om storskrakens dräkter. Af E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
FAUNA OCH FLORA
utbildad». Med hänsyn därtill, att i en liten handbok af
ifrågavarande slag beskrifningen måste göras så kort som möjligt,
torde det sagda äfven äga sin giltighet. D:r Nyqvists
exemplar i ifrågavarande dräkt hade visserligen längre nacktofs än
en hona, men detta torde ej vara regel. För öfrigt torde det
knappt eller åtminstone ej uteslutande vara tofsfjädrarnes längd,
som är normgifvande, utan snarare att tofsen hos hanen i
sommardräkt är tunnare och stripigare än hos honan. Utom de
af D:r Nyqvist citerade författarne kan äfven anföras M. von
Wright, hvars posthuma, af Palmén utgifna arbete, »Finlands
Foglar, senare afdelningen» utmärker sig för sina noggranna
dräktsbeskrifningar. Vi finna där (sid. 526): »Gamla hanen i
sommardräkt liknar mycket gamla honan, men skiljes genom
storleken, kortare nacktofs» — ■—. Den af D:r Nvqvist också
citerade Friderich talar om »eine Art Doppelholle». Detta
uttryck är ganska betecknande för en storskrakhane i
sommardräkt, som jag sköt i aug. i år.1 Hos denna ser man nämligen
liksom två tofsar öfver hvarandra. Fjädrarne äro visserligen
förlängda hela vägen från bakhufvudet och ned på bakhalsen,
(där längst, något öfver 50 mm.), men på ett ställe i nacken
mindre, så att det blir som ett hak i tofsen eller en öfre och
en undre. Denna fågel var i sin allmänna färgteckning mycket
lik en samma dag skjuten gammal hona af samma art med
följande undantag, som tillhöra handräkten, de hvita
ving-täckarne, de hvita inre armpennorna med sin skarpa svarta
rand (hos ifrågavarande ex. 6), en del svarta (men ljuskantade
alltså nya) fjädrar på framryggen2, som i öfrigt är täml. mörkt
grå, sidorna af halsen och kräftrakten visa något mera hvitt
än hos honan, hvilket nedpå sidan af vingknogen orsakas af
fjädrarnes bandning i grått och hvitt. Undersidans hvita
fjädrar hade en ganska stark orangegul anstrykning. Äfven det
hvita på vingen hade delvis en liknande ehuru mycket svagare
orangegul ton. Detta förhållande är ganska beaktansvärdt,
emedan denna orangegula färg, som ju är så karakteristisk för
1 Nu uppstoppad i Riksmuseum,
2 Två eller tre hvita fjädrar finnas äfven insprängda på halsryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
