Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 8
fauna och flora
alls släkt, ty den ena är en skägg-gök, Lybius æquatorialis,
och den andra en flöjttörnskata, Laniarius erythrogaster. Då
båda förefalla vara tämligen kraftiga fåglar, synes likheten ej
kunna förklaras såsom mimicry. Egendomligt nog
förekommer i Nordostafrika ytterligare en lika färgad skägg-gök af
ett annat släkte nämligen Pogonorhynchus rolleti, och den är
än mera lik den nämnda Lybius-arten, ty den har ock liksom
den en hvit fläck på sidan af buken. Den sistnämnda är dock
större och har ett ännu kraftigare borstigt »skägg».
Om släktskap med Sudanfaunan talar egentligen i nu
föreliggande samling blott en svart och gul väfvare, Ploceusfischeri.
Tvärs igenom Afrika från öster till väster träffas äfven
några fågelarter såsom en ljusblå kungsfiskare (Halcyoti
sene-galensisj, den svart och hvita orgeltörnskatan (Laniarius
cethi-opicus), den lilla tschagran (Pomatorhynchus minor), en
mattsvart flugsnappare (Melænornis pammelaina) och en svart
busk-skvätta (Pratincola salaxi.
Med Västafrika har detta område i synnerhet de genuina
skogsfåglarna gemensamma. En del af dessa skogsfåglar kunna
dock äfven så att säga skjuta öfver i Ostafrika till där
befintliga skogsområden, hvilka ofta träffas på de höga bergen.
Dessa bilda liksom urskogsöar i stepphafvet, hvilka erbjuda
ungefär motsvarande lifsbetingelser som den stora
västafri-kanska urskogen. Det synes ock af flera skäl sannolikt, att
sambandet mellan dessa m. 1. m. isolerade skogsförekomster i
Ostafrika och den västafrikanska urskogen förr varit intimare,
men att det brustit på grund af landets fortskridande
uttorkning. Sålunda ha till slut blott de för nederbörd mera utsatta
bergen förmått att bibehålla sin skogsvegetation och därmed
också lämnat fristad för en del af den förr mera vidtutbredda
faunan. Men genom långvarig isolering ha dessa sprängda
rester af skogsfaunan i vissa fall utbildat afvikande geografiska
raser, som väl kunna skiljas från hvarandra, men som dock i
hufvudsak tillhöra samma utvecklingstyp. I viss mening kunna
dessa fåglar (och detsamma gäller naturligtvis äfven om
däggdjuren med motsvarande utbredning), som nu finnas isolerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
