Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA INTRESSANTA TORFMOSSFYND FRÄN SKÅNE i 5
gifvas om fiskgjusar och hafsörnar, som slagit sina klor i
alltför stora och kraftiga vattendjur, så att de af dem neddragits
och blifvit dränkta. Att dylikt kan inträffa, lider intet tvifvel,
och en berättelse, som jag själf hörde af trovärdiga personer
strax efter den skildrade tilldragelsen, styrker min uppfattning
härom. Det åsyftade tilldrog sig någon sommar på 1890-talet
i närheten af Gåsholma i Gäfleborgs län en lugn och solblank
dag. Tvenne lotsar, som voro ute i en båt, sågo plötsligen
en hafsörn slå ned å vattnet efter byte. Men han kunde ej
lyfta igen, utan där utspelades en våldsam kamp vid
vattenytan. Flera gånger drogs örnen helt ned under vattnet och
»skrek då alldeles förskräckligt», innan han försvann. Han
kom dock strax upp igen och kampen fortsatte ända till dess
en liten bris gaf örnen mera luft under vingarne, så att han
kunde lätta upp sitt nu säkerligen uttröttade byte, en stor lax,
strax innan lotsarne hunno fram för att bemäktiga sig både
fågel och fisk. Sannolikt har det väl tillgått på något liknande,
men för den örnen afgjordt ogynnsammare sätt, då det
härom-talade hafsörnskelettet kom att så småningom bli inbäddadt i
Roslätt mosse, och man kan gissa på en stor gädda såsom
hafsörnens motståndare i det fallet. Det synes nästan
nödvändigt att antaga, att hafsörnkroppen till en början inlagrats
på botten af något vatten, ty det är ju allmänt bekant, huru
snart ett fågelskelett, som ligger uppe på jordytan, vittrar bort
och förstöres.
Innan detta lilla meddelande afslutas, ber jag att varmt
få uppmana alla, som ha tillfälle därtill, att noggrant och
försiktigt tillvarataga de ben, som kunna påträffas vid torftäkt,
vid gräfning i mossar, i lera och andra ostörda jordlager. Det
bör därvid göras noggrann anteckning om fyndplatsens exakta
läge, djupet under markytan, jord-, ler- eller torflagrens
beskaffenhet ofvan och under fyndet o. s. v. Benen böra ej
ren-sköljas, utan omsorgsfullt nedpackas och insändas för närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
