Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
fauna och flora
har sedan besökt den flera gånger i februari och konstaterat, att
den finnes på samma plats. Det är sålunda all anledning att
antaga, att den skall stanna här vintern öfver. Sista gången, innan
detta skrifves, som praktanden sågs nämligen den ii febr. syntes
den hålla sig i närheten af en och samma gräsandhona. Det är
möjligt, att de fästat sig vid hvarandra och komma att bilda hjonelag.
Kand. Sten Bergman har benäget på därom gjord
framställning tagit de båda fotografier af denna praktand, som här
återgifvas.
Om praktandens lefnadssätt i dess hemland känner man ännu
ej särdeles mycket. De resande naturforskare, som sett den, säga,
att den ej synes vara skygg och att den uppehåller sig i liknande
vatten som vår kricka. Praktandens hona har, såsom ju fallet är
bland änderna, en vida anspråkslösare dräkt, som i mycket hög
grad liknar snatterandhonans, under det att hanen mera skulle
kunna sägas likna en förstorad och i sin dräktsutbildning
intensifierad krickhane.
Huru och på hvilka vägar denna praktand förirrat sig hit ända
bort ifrån Östasien är ej godt att säga. Man kan blott konstatera
att några analoga fall inträffat förr. Bland de märkligaste af dessa
var t. ex. då en mandarinand (Aix galericulata) i maj år 1894 sköts
i Lomsjön i Vilhelmina socken, Västerbotten. Denna lilla praktfulla
and tillhör också Östasiens fauna •— från Sydöstsibirien till Japan
— och den har veterligen blott en gång till, nämligen 1901 vid
Leipzig, i vildt tillstånd träffats i Europa. Minst lika besynnerligt
var fyndet af den med lunnefåglarna besläktade stariken (Phaleris
psittaculus) i Vättern nära Jönköping i dec. 1860. Detta exemplar,
som nu förvaras på Riksmuseum, är det enda europeiska, och arten
är hemma i Berings haf. Från trakten öster om Bajkal till Japan
stammar äfven guldtrasten (Oreoeincla aurea), som en gång skjutits
i Jämtland. Men det är mindre underligt, ty trastarna äro ett
kringirrande följe, och både af sistnämnda art och några andra
sibiriska ha flera exemplar träffats i grannländerna.
Med de ofvan nämnda enstaka fynden af östasiatiska fåglar,
som ha sina normala flyttningsvägar söderut i yttersta Asien eller
mot sydöst, bör ej förblandas en grupp af andra, nämligen af
sådana nord- eller centralasiatiska fåglar, som ha sitt flyttningsstråk
gående mer eller mindre i sydvästlig riktning. För dylika inträffar
det oftare, att de af stormar eller andra orsaker drifvas ur sin
vanliga väg och därvid äfven kunna komma inom våra landamären.
Från den närmare östern eller nordöstern stamma våra vanligaste
tillfäll iga gäster inom fagelvärlden. Men sådana kunna också komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
