Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 46
fauna och flora
Till molluskernas biologi.
I ett litet arbete af R. H. Stamm: Om »Sneglefaunaen paa
Bjulbjerg» meddelas en biologisk iakttagelse, som förtjänar att
påpekas, då den tydligen är mycket förbisedd.
Under en vistelse på klitterområdet vid Bulbjerg, c:a 3 mil
NNO om Nykjöbing fann Stamm en dag efter ett häftigt regn ett
antal Helix nemoralis liggande klumpvis tillsammans och gnagande
på hvarandras skal. Äfven fann han individer, som angrepo tomma
skal. Arbetet härmed fortsatte de så länge, att skalen voro
ytterligt tunna och visade fullständig likhet med gamla vittrade sådana.
Någon hänsyn togs ej heller till, att det var djur i skalen: de blefvo
ändå så illa tilltygade, att underliggande organ kunde i detalj
observeras.
Denna intressanta iakttagelse har förut endast gjorts af Japetus
Steenstrup i Naturhistorisk Tidskrift 1838—-39. Både han och
Stamm anse, att djuren bete sig på detta sätt för att erhålla kalk,
ty, såsom Stamm säger, »naar man fandt en tilfældigt henslængt
Limstensblok i Klidterne, kunde man være temmelig sikker paa at
finde den besat med Snegle, som begnavede den og derved efterlad
tydelige hvide Mærker i den værslaaede Overflade». Anledningen
till, att djuren vid Bulbjerg så allmänt angrepo varandra och tomma
skal anser han bero på, att kalkgrunden där till större delen är
täckt av kvartssand.
En liknande iakttagelse gjorde jag för flere år sedan på Helix
pomatia i Stockholmstrakten. Det föreföll mig då ej vara så
synnerligen ovanligt, att flera individ gnagde så hårdt på hvarandras
skal, att ett skrapande ljud hördes pä flera meters afstånd. Då iag
efteråt med lup observerade de bearbetade ställena, var det lätt att
se relativt djupa märken i skalen. Detta beteende är tydligen ej
att förväxla med det, djuren iakttaga före parningen. De krypa
nämligen då runt hvarandra och stryka hvarandras kroppar med
mun och könsorgan, och detta fortgår ofta med kortare afbrott i
timmar.
Det är emellertid ej endast landmolluskerna, som tillgripa den
ovannämnda utvägen för att i tider af nöd förskaffa sig erforderlig
mängd af kalk. För några år sedan hade jag tillfälle att i ett
akvarium dagligen observera hufvudsakligen Physa acuta, Linnaea
stagnalis, Planorbis corneus och Pl. umbilicatus. De två förstnämnda
arterna såg jag aldrig angripa några skal med djur i. Men så snart
någon individ dött och ruttnat bort, syntes ofta representanter för
alla de tre ofvannämnda slägtena ifrigt bearbeta det tomma skalet
och så småningom så godt som fullständigt äta upp det.
Planorbisarterna, som inom parentes sagt visade sig ha en
ovanlig förmåga att rensa vattnet, voro alltid vid insamlingen tätt
bevuxna med en del CMorophyceer. Det dröjde emellertid aldrig
länge (en à ett par dagar) förrän de ätit hvarandra fullständigt
rena. Detta oaktadt det i vattnet fanns öfverflöd af bl. a. Spirogyra
och Eloiiea. Då de ätit upp hvarandras alger, syntes de ofta fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
