- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tolfte årgången. 1917 /
69

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR VÄXTVÄRLDEN På BÖDA KRONOPARK 69

minor incana), hvilken väl är att anse som en själfständig art.
Den liar åtminstone föga likhet med de ex. af P. minor, jag
sett pa norra Öland. Af Hypochæris radicata finnas både
huf-vudformen och den nedtill på stammen sträfhåriga f. hispida.
Denna senare är vanligen mycket kraftigare än hufvudformen
och har bredare blad än denna. Jag har förut påträffat f.
his-pida bland hufvudarten i Halmstad.

Tredje och fjärde blockafdelningarna rymma de största
skogsbestånden. Skogen består dels af tall och dels af gran.
1 nordligaste ändan af fjärde blockafdelningen träffas
svarttallen (Pinus nigra) och lärken (Larix decidua (planterad el.
sådd). En och annan rakstammig asp el. rönn står midt ibland
de dystra granarna eller påträffas i kärrkanternas snår. En
halft förmultnad bokstock, funnen på tredje blockafdelningen,
vittnar om att bok en gång stått, där gran och tall nu härska.
Vi återfinna tlera växtarter från föregående områden.
Murgrönan växer kraftigare och yppigare än någonsin och slingrar
vid Dykärr sina rankor ända till 3 à 4 meters höjd uppför
tallar och granar. På marken träffa vi på några blad ganska
lika murgrönans men mindre; det är blåsippans blad, som bära
vittnesbörd om att de blå blommorna lysa upp skogen i den
tidiga våren. Cephalanthera ensifolia återfinna vi på den torra
gulgröna mossmattan i granarnas skugga. Fyrola rotundifolia
och uniflora förekomma bägge, den sista dock mycket
sparsamt, jämte P. secunda. På ett hygge vid Lyckebäck trifves
Linnea borealis utmärkt kring de multnande stubbarna. Neottia
nidus avis träffa vi på det mjuka mosstäcket i granskog vid
Dykärr samt på gräsmark och mera öppen plats upp emot
Näbben till. På den fuktiga skogs- och snårmarken igenkänna
vi Sanicula europæa och på samma lokal hotar Paris
quadri-folia att sammanfalla med grönskan och undgå vår
uppmärksamhet. På alla mera öppna platser visa Melampyrum pratense
och silvaticum sina af solen mer eller mindre rödbrunfärgade blad.
Polygonaturn multiflorum växer sparsamt på skuggiga platser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1917/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free