Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om alfaglilns och andra arktiska fåglars häckning 81
niska viken. Prutgåsen, att åter nämna ett exempel, liar flere
gånger stannat i norra ändan af Bottniska viken öfver
som-’ maren. Våren 1910 förirrade sig en stor flock af dessa fåglar
hit, och undertecknad var i tillfälle att se deras rådlösa
beteende, medan de sökte sig utväg mot norr. Flocken måste
förblifva i trakten af Uleåborg öfver sommarn, men fåglarna höllo
sig tillsammans i en skara, utan att skingra sig till par för
att häcka.
Hvad alfågeln beträffar, så är det vidare att märka, att
han i allmänhet icke bygger invid hafvet, där han annars
tillbringar en stor del af året. Nordens Fåglar säger därom
mycket bestämdt: »Han bygger aldrig bo vid hafvet, utan
flyttar, då häckningstiden inträffar, till insjöar». Här ha vi
således framställt fall, då han häckat endast vid hafvet och
icke flyttat till närmaste insjöar. Bottniska och Finska vikens
ringa salthalt spelar troligen någon roll i denna företeelse.
Här ha vi framställt häckningsförhållandena blott för en
enda fågelart och med det samma ådagalagt, att klimatet i
Bottniska och Finska viken samt i Ladoga och troligen äfven
i Onega är lämpligt icke blott för subarktiska, men ocksd för
arktiska fåglar. Denna omständighet uppenbarar sig också i
många andra karakteristiska arktiska fåglars utbredning.
Följande fåglar likna i sin utbredning mest alfågeln:
Turdus torquatus L.
Erithacus suecicus (L.).
Plectrophenax nivalis (L.).
Calcarius lapponicus (L.).
Phalaropus lobatus (L.).
Totanus totanus (L.).
Limicola pygmaea Lath.
Tringa temmincki Leisl.
Fuligula marila (L.).
Ofvan framställda fenomen förekommer icke ensamt i
fåglarnas, utan också i andra lägre gruppers djurgeografi. Utom
Levanders redan förut kända afhandling, har också stud. Y.
Vuorentaus ådagalagt ett liknande sakförhållande hos Norra
Fauna o. Flora 1917. Haft. 2. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
