Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre landskaps- och sockenbeskrifningar
139
skottpenningar, minskades antalet vargar betydligt. För hvarje
på kyrkvallen uppvisadt vargskinn betalades 5 R:dlr. Sp. och
för hvarje dödad vargunge gaf man 1 R:dlr. En fattig dräng
fick därigenom en gång 7 R:dlr. för lika många vargungar och
en annan lyckades en gång med yxa hugga en stor varg i
hufvudet, medan djuret låg och sof, och förtjänade därigenom
5 R:dlr. Af andra rofdjur nämnas räf, mård, utter, iller,
gräfling, hermelin och småvessla. Hare och ekorre tycks ha
förekommit i mängd, likaså någon gång > Hjortar och Rådjur, hvilka
dock för bondens åkrar blifwa såsom skadedjur ansedde».
Bland däggdjuren omtalas äfven fladdermössen.
Fågellifvet synes särskildt intresserat författaren, ty här
lämnas en hel del uppgifter. Man får således veta att kleran
( = sångtrasten), »som ganska mycket i drillar och
wariatio-ner liknar näktergalen», sjunger både morgon och kväll.
»Steglitsen och Grönsiskan samt Talltrasten och Wattenstaren
( = strömstaren) upphöja öfwerallt sina röster». Att Öller
träffat lärka, gök, hackspett och »en myckenhet Gyllenramar»
(= gröngölingar) är ju helt naturligt. Härfågeln beskrifves
ganska utförligt och synes den tiden ingalunda varit så
sällsynt i Blekinge som nu. Af kråkfåglar omnämnas korp, kråka
och skata. Att fågelfaunan i Blekinge i slutet på 1700-talet
var en belt annan och mycket rikare än i våra dagar, märker
man bäst, när Öller talar om roffåglarna. I skogarna funnos
den tiden »den majestätiske Örnen, den i luften simmande
Gladan» för att ej tala om ormvråk och »större och mindre
Hökar. Ufwen, Ugglan och Stenugglan höres mest mot
owä-der i dessa bergiga trackter. Den förstnämnde genom sitt
huttrande och hylande tro ofta de enfaldige wara Gasten;
och Ugglan med sina olika läten tros lika enfaldigt förespå,
än Lik i Huset, än Eld». Författaren finner slutligen tjäder,
orre, änder, beckasiner och skogsdufvor i öfverflöd, men mera
sällan häger, stork, svan och vildgäss.
Af reptiler nämnas huggormen, som dock sällan gjorde
någon skada, och ringhalsen (= snoken), hvilken betraktades
som husdjur och matades med mjölk i ladugården. Man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
