Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från en resa till wiesbaden
>63
gamla slottsruin oupphörligen lät höra sitt enformiga
kipp-kjapp, kipp-kjapp. Grönsångaren och bastardnäktergalen voro
också allmänna i stadens omgifningar, däremot hvarken hörde
eller såg jag någon löfsångare. En ny bekantskap var för
mig den svarta rödstjärten, af hvilken ett par hade bo i
ofvannämnda slottsruin — där för öfrigt äfven ett par af vår
vanliga var bosatt — samt en synnerligen svart gammal hane
sågs vid Nerobergs restaurant. Tyvärr fick jag ej höra någon
sjunga. Flere gånger tog jag tidigt om morgonen spårvagnen
till Sonnenberg, hvarest såväl den gamla ruinen som den
leende nejden utöfvade stark dragningskraft genom den stilla
ro de erbjödo uttröttade nerver.
Då jag en härlig dag härifrån begaf mig på promenad
utmed kanten af en buskbevuxen ravin, fick jag i ett
rågfält invid gångstigen höra en för mig ny fågelsång. Klara,
starka toner omväxlade med mjuka melodiösa, ibland
påminnande 0111 trädgårdssångarens och svarthättans sång,
men ibland fast sällan uppblandade med några sträfva,
om säfsångarens påminnande ljud. Jag fick ej se fågeln, som
aldrig visade sig utom den höga säden, men, efter hvad jag
med sannolikhet förmodar, hade jag framför mig en
Acroce-phalus palustris. En annan ny bekantskap var girlitsen, som
var allmän såväl i planteringarna vid stadens villor som vid
Sonnenberg och i Biebrichs slottsparks höga plataner och
andra löfträd. De vackra brokiga hanarna läto från någon
trädtopp höra sin mera egendomliga än vackra sång
karakteristisk af en del surrande ljud, blandade med några fåtaliga
klarare toner. Var deras sång ej vidare vacker, så var
däremot den sydliga näktergalens — Luscinia vera — så mycket
härligare. Trots den sena tiden, början af juni, sjöngo dock
i de täta buskarna i Biebricks park tvenne hanar flitigt. I
synnerhet den ene var en utmärkt sångare. Oförgätligt var
att höra dessa djupa, melodiösa och klingande strofer, ganska
olika vår näktergals mera hurtiga och accelererade slag, och
ej förekommo så många af dennes skärrande och smackande
biljud. En enda Motacilla boarula — en gammal vacker hane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
