Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ord om fi.oran i solberga socken i bohuslän. i 73
ocli Småland. Huruvida nämnda växt ännu finnes kvar å denna
lokal, har jag under senare år icke förvissat mig om.
Det är icke min afsikt att med denna lilla uppsats gifva
en uttömmande bild af vegetationen i Solberga. Den är blott
resultatet af en liten exkursion, som jag den 10 de juni i år
företog till denna intressanta trakt och under hvilken jag fann
en del karaktäristiska och sällsyntare växter.
Eftersom morgonstund har guld i mun, och jag ville hafva
tiden för mig samt dessutom fruktade att dagen skulle blifva
synnerligen varm och besvärlig, hade jag beslutat mig för att
lesa med första tåget, kl. 7,3o från Göteborg. Vid ’/sö-tiden
var jag framme vid målet för min färd, anhaltstationen Kode,
hvarifrån marschen mot väster sedan skulle anträdas. Under
promenaden utmed landsvägen fram emot Solberga kyrka
iakttogs intet af särskildt intresse; våra vanliga åkerogräs
frodades utmed dikeskanter och på åkerrenar, bland dessa var
särskildt Carex disticha med sina långsträckta, bruna
axsam-lingar iögonenfallande. Närheten till hafvet bevisades genom
förekomsten af sutt (Plantago maritima), som här växte
utmed landsvägskanten i stora och kraftiga individ. Sedan
Solberga kyrka passerats, grenar vägen sig; jag tog af till vänster
och fortsatte ned emot Åseby. Vägen leder här öfver en bäck
och framkommer sedan till en göl med dybotten; här
iakt-togos Equisetum fluviatile, Scirpus palustris, Carex acuta m. m.
1 bergen invid gölen sågs Si/ene maritima.
Efter att hafva fortsatt ännu en stund sluttar vägen
långsamt från Åseby ned emot Ödsmålskilen. Plötsligt, på ett
afstånd af endast några hundra meter från stranden blef jag
varse en liten sirlig växt med lifligt ljusröda blommor. Jag
gick närmare och fann den vara ett exemplar af fjällysan
(Viscaria alpina). Den stod där i full blomning och spred
omkring sig en mild och behaglig vällukt. Jag såg mig
omkring i den närmaste terrängen efter flera och fann till min
förtjusning, att den rara växten här förekom i talrikhet.
Enligt approximativ beräkning uppskattade jag den på detta ställe
till flera hundra individ. Jag kunde alltså utan risk för väx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
