Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
I9I
Diatryma, en nyupptäckt fossil jättefågel från undre eocen
i Wyoming.
De nordamerikanska paleontologen^ Matthew och Granger
ha helt nyligen beskrifvit ett nästan fullständigt skelett af en
jättefågel, som hittills endast var känd genom några fragment funna
1911 i eocenlager i Wyoming. Dessa fragment döptes af Shufeldt
år 1915 till Diatryma ajax. Sommaren därpå fanns emellertid ett
helt skelett af en dylik märklig jättefågel, som erhållit namnet
Diatryma steini. Af beskrifningen framgår, att den varit en på marken
lefvande fågel utan flygförmåga, tv vingarna äro rudimentära
ungefär som hos en kasuar. Skelettets höjd är öfver 2 m. Halsen är
tämligen kort och tjock och uppbär ett oerhördt stort hufvud af
32,5 cm. längd. Näbben utgör dock det mesta däraf, ty
öfver-näbben enbart har en längd af 22,5 cm. och en höjd af 15 cm.
Diatryma antages ha sin närmaste släkting i den ännu lefvande
sydamerikanska serierna (Cariama), som dock är blott omkring 60 cm.
hög och ej alls groft byggd, utan ungefär af tranans typ. Dess
hemvist är »campos» i Brasilien och ned till Paraguay.
Då räfven provianterar.
År 1916 vid midten af maj hittade ynglingen Per Person i
Gevågs by af Ragunda socken på de stora gränsmarkerna mot
Ångermanland ett räfide, där ungarna inte kunde åtkommas.
Utanför idets öppning lågo vid tillfället en nytagen tjäderhöna och en
dito orrhöna, troligen fångade på äggen.
Nu företog sig den för observationer af de vilda djuren
mycket intresserade och vetgirige unge mannen att under några nätter
med sin älghund i band följa räfhonans spår, då hon på kvällen
lämnat idet och var ute på proviantering. Och om dessa sina
nattliga färder, då räfhonen »skuggades», har han berättat mig
följande:
Först påträffades en groda, som hunden krafsade fram, där
den blifvit nedgräfd, vidare en hare, en gammal tjädertupp
(sannolikt öfverraskad under sitt spel på marken), en ripa, en trast och
en tjäderhöna, som tagits på äggen, samtliga nedgräfda men
igensökta af hunden. Vidare hade en trana, då hon sysslade med
fångst af grodor i de källa, blifvit antastad, men hade räddat sig
med förlusten af några fjädrar. På ett enda ställe hade räfven
under alla dessa nätter sökt efter råttor vid ett rothvalf, men hur
detta slagit ut kunde ej utletas.
Min sagesman berättade på ett mycket fängslande sätt sina
många iakttagelser under dessa lärorika nätter, då han gick med
sin kloka jämthund i proviantörens spår samt de finurliga försök
räfhonan hade tillgripit att förvilla en eventuell förföljare, dä det
tagna bytet skulle döljas genom nedgräfning i jorden.
Två år förut, eller 1914, besökte meddelaren äfvenledes ett
räfide i samma marker. Vid detta besök påträffade han vid idet
några helt nvss dödade harungar, sju stycken nytagna tjäderungar,
som lågo tillsammans i en hög. Af detta var ingenting förtärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
