Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska forskningsresande fr an äldre tider 25 i
dragare brukas mulåsnor. »Folket tror, at Jungfru Maria
förbannade mulåsnan, då hon åt up det fodret, som oxen
skrapade tilsammans, och at hennes ofruktsamhet härrörer ej af
annat.» Allmännast äro emellertid borickor eller åsnor, hvilka
likt hästar och mulor »födas med hackelse, hålla ock til godo
rännstens samlingar. Komma de til torgs, taga de ljudet från
hela den sorlande folkhopen med sitt elaka skriande. Nästan
alt hvad som Hyttas lägges på åsneryggen, vare sig sand,
halm, gräs, gatuorenlighet m. ni. uti en säck, men vid mjölk
-eller vatnförsel brukas en der til besynnerligen gjord sadel af
bräder på båda sidor, hvarpå de sätta sina fjerdingar . Stora
svin »tunhårade och kolsvarta, vaktades uti stora flockar af
personer, som tildelte dem ållon och alt hvad de behöfde.
Törhända de härstamma från Afrika, hälst längre in uti landet
skall vara rart at träffa några af denna färgen». Man
till-handlade sig en hel del af dem som proviant, jämte oxar,
dufvor, höns m. m.
Större vilda djur träffas ej alls; det enda är en stor mer
än fotslång ödla, prålande i gult, grönt och andra färger
(antagligen Lacerta ocellata), som släpas af ägaren till apoteket
för att säljas. »Hon var rätt snarsticken; så at när han hölt
henne ned til marken, gapade hon och högg efter de
förbigående.» Fiskar »i otrolig myckenhet» såldes på torget och
studerades, men »namn och beskrifningar uteslutas här med flit».
Af insekter åter skildras vetenskapligt en del, andra fångas och
omtalas i korthet, och ännu i sista minuten, då ankaret den 20
mars hissades, gjordes zoologiska fynd. Från djupet medföljde
en krabba (Cancer brachyurus hirsutissimus subovatus och en
ledsnäcka (»Ch i ton læve»), båda i korthet beskrifna.
Färden går nu åter ut till liafs, och bortsedt från ett helt
flyktigt besök på Java är skeppet under fem månader Osbecks
enda forskningsområde. Botaniken får då helt naturligt ligga
nere, men zoologen har hafvet alltid en del nytt och
fängslande att bjuda. Strax i början kom »vår Svenska Härfågel
til skeppet och följde med oss ett godt stycke»; uttrycket
tyder på det kända förhållandet, att den vackra och egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
