Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska forskningsresande fr an äldre tider 25 i
torn och benämnes »Squalus conductus, Longitndo 5 pedum»
etc. Linné anser den vara Squalus canicula, hvilket är den
äfven hos oss uppträdande småfläckiga rödhajen. Osbecks
beskrifning stämmer dock ej med denna, och troligen var det
någon annan art. »Uti dess måge fans Boneter, Sjökatter,
Höns (med fjäder och alt) ’sådane som de blifvit kastade ifrån
skeppen, när de sielfdödt». »Denne Hajen har 2 följeslagare,
Sugare, Echeneis och Lods», hvilka båda närmare beskrifvas.
Särskildt den senare intresserar Osbeck i högsta grad, och
vid hemkomsten skrifver han i K. V. A:s Handlingar för år
1755 en utförligare skildring af den egendomliga fisken. Sitt
namn »har han fått af sjöfarande, emedan han altid följer Hajen
i hamn och häl, så länge han är i vattnet (icke en utan
åtskillige som simma omkring honom på alla sidor), och som
förmenas gifva honom anvisning på rofvet; ty Hajen icke
allenast skonar Lodsarna utan ock lämnar dem vid sin sida et
trygt beskydd emot alla andra fiender. Ho kan uttala Herrens
dråpeliga gärningar? En så sällsynt och märkvärdig fisk fick
jag nu först beskrifva.»
Linjen passeras den 11 april med tillhörande tvättningar
af nykomlingarna, och sedan dröjer det ej länge, förrän
kap-dufvorna omtalade, att man nalkades Afrikas sydspets. En
lång vetenskaplig beskrifning ägnas äfven denna sjömännens
gamla bekanting, som dessutom får följande orlofssedel på
svenska: »Han skriker som en Papegoja, och spyr trän, när
man fattar uti honom; fångas utan särdeles möda blott med
en tjärad segelgarns tråd eller med fläsk på metkrok; men
brukas ej gerna til mat om icke uti hungersnöd». Redan förut
hade uppträdt »Malmucker, ett slags bruna Fiskmåsar med
korta vingar, hvita under buken, dem vi sedermera sågo på
flera ställen, men aldrig kunde fånga», någon af de många
stormfåglar som i sydhafven följa seglarna åt. Äfven de
väldiga albatrosserna syntes då och då, och på Kaps breddgrad
kom -»Stormvddersfogeln (Procellaria æquinoctialis), som fast
han är nog liten likväl vågade spisa med de stora
Sjö-foglarne, när svintarmar och annat kastades från skeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
