- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettonde årgången. 1918 /
39

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÖDHÄMPLINGEN OCH DESS YTTERSTA FÖRELÖPARE 39

24 juli 1911 en sjungande fågel. De två bredvidliggande
punkterna mycket västligare, i mellersta Österbotten i Haapavesi
socken, tyda på Carpodacus-fynd, som författaren sistförflutna
vår där gjorde. Den 5 och 6 juni (1917) vistades på stranden
af Ainalijärvi, nära gården Sonni, en hane, sjungande i
löfträd, buskar och enskilda träd på ängen. På den senare
dagen iakttogs den i sällskap med en annan fågel, som troligen
var en hona. Ett par dagar senare träffade jag en sjungande
hane nära Korkattijärvi sjö. Fågeln vistades i trädgården till
gårdarna Mäyrä och Rantonen.

En irrpunkt ligger långt norr i Kuusamo, nära ryska
gränsen. Där hörde jag den 22 juni 1917, på roddfärd i sällskap
med en liten naturvetenskaplig undersökningsexpedition, dess
lättkända sång nära en gård på stranden af den långa och
smala Paanajärvi sjö.

Närmast svenska gränsen är rödhämplingen påträffad i
Ii, i Olhava by. På en resa från Uleåborg till Rovaniemi
hörde jag från tåget på Olhavas hållplats en starkt visslande
sång »hyytita-tiu». Enär sången då var mig obekant — min
första bekantskap med fågeln gjorde jag nämligen på ett så
sällsynt ställe, som på fågelns yttersta fyndpunkt och från
tåget — var jag säker på att få träffa på en för dessa trakter
ny fågel och afbröt därför snabbt min resa och lyckades också
efter en halftimmes paus i sången få på nytt höra sången och
äfven senare skjuta fågeln. Den för hanen karakteristiska
mörkröda färgen kan man inte märka hos den, den är tvärtom
helt och hållet gråbrun, täckfjädrarna på vingen med ljusare
kanter, under hvit, bröstet och i synnerhet strupen med
gråbruna prickar. Troligen var fågeln en ung hane, och möjligt
är, att denna dräkt är normal för unga hanar, en sak, hvarom
jag icke fått någon upplysning i den litteratur, som stått mig
till buds.

Huruvida rödhämplingen nyligen utbredt sitt
häckningsområde (jag förmodar, att förenämnda fynd tyda på fågelns
häckning) eller de endast äro ett resultat af nya noggrannare
undersökningar, är svårt att med full säkerhet säga. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free