- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettonde årgången. 1918 /
68

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i oo

fauna och flora

Mabnia och Lygosoma. Till samma grupp hör också den blinda
och fotlösa ödlan Isopcichys gyldenstolpe[ Lönnb. Denna art,
som mestadels lefver nedgräfd i sanden, har ännu endast
anträffats på Siamesiska Malakka. Den är fullkomligt i saknad
af extremiteter och har endast att uppvisa ett obetydligt
rudiment af bäckengördel

Af ormar äro ett hundratal arter kända från Siam, men
säkerligen finnas fler. Till de nästan blinda maskormarna at
släktet Typhlops höra några former, hvilka af infödingarna
anses fruktansvärdt giftiga och farliga. Detta är emellertid icke
med det verkliga förhållandet öfverensstämmande, ty först och
främst sakna de fullkomligt giftkörtlar, och sedan äro deras
munnar så små, att de icke kunna bita någon människa. Dessa
ormar anträffas i den fuktiga jorden, där de äro nedgräfda.
Ett liknande förhållande råder med ännu en annan orm
(Cylindrophis rufus LaurJ. Till färgen är den svart med några
hvitaktiga eller skära band på undersidan. På stjärten finnes
ett rödaktigt eller orangefärgadt parti, och hos somliga
exemplar finnes äfven en liknande krage. Stjärten är mycket kort
och tjock och kaii vid ett flyktigt påseende lätt misstagas för
hufvudet. Detta orsakar nog, att denna orm af infödingarna
anses kunna bitas med båda ändarna, och den är äfven, ehuru
oriktigt, ansedd såsom giftig. Af jätteormarna finnas två
arter, nämligen Python reticulatus Schneid och P. molurus Linn.
Särskildt den förstnämnda, som äfven är den största, är
tämligen allmän, och stora exemplar hafva t. o. m. anträffats i
Bangkok. Familjen Coluberidce eller snokarna är talrikt
företrädd öfver hela landet, och flera arter tillhörande släktena
Tropidonotus, Zamenis, Coluber, Simotes, Dryocalamus m. fi.
höra till de vanligaste ormarna. En underfamilj (Acrochordina)
bildas af de två i söt- eller bräckvatten lefvande Acrochordus
javanicus Hornst och Chersydrus granulatus Schneid. Dessa
båda arter utmärka sig därigenom att de ventrala fjällen icke
äro, såsom hos flertalet andra ormar, större än de kostala.

Bland andra sötvattensormar märkas flera till släktet
Hypsirhina hörande samt den märkliga tentakelormen (Herpeton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free