Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar i i 5
Europa, så skola vi finna, att arterna ej uteslutande äro bundna
till djupt vatten, utan också förekomma i strandbältet. Likväl
gå de, som nämndt, djupt ner i sjöarna. Detta senare torde
sammanhänga med en viss grad af förkärlek för kallt vatten,
hvilken odisputabelt utmärker dessa båda arter. Otomesostonia
är i Schweiz mycket vanlig. Den finnes allmänt i
alprandsjö-arna, de s. k. subalpina sjöarna. Men dessutom förekommer
den i fjälltrakterna, där ofta i smärre sjöar. Såväl i lägre som
högre trakter kan den lefva ganska nära strandlinjen. Äfven
Plagiostomum är vanlig i de schweiziska sjöarna, där dess
utbredning liknar Otomesostomas, dock med den högst betydliga
skillnaden, att den ej förekommer i fjällen1. I god
öfverensstämmelse härmed står ju de båda arternas förekomst hos oss.
Till dessa arters djurgeografiska ställning återkomma vi längre
fram vid redogörelsen för kräftdjuren.
Den tredje hvirfvelmasken, som kan förtjäna omnämnande,
är Dendrocoelum lacteum. Denna art är allmän både i små
och stora vattensamlingar, äfven i rinnande vatten, samt finnes
t. o. m. i Östersjön. Sedan gammalt är kändt, att den går ned
i djupregionen. I Sverige är den känd från Vätterns djupare
delar. 1 fjälltrakter förekommer den däremot aldrig, hvarken
hos oss eller i Schweiz, som ifråga om hvirfvelmaskarna är bäst
undersökt af alla länder. Intressant är, att denna art på
djupet utbildat en särskild varietet, utmärkt af reducerad
storlek och saknad af ögonfläckar. Den kan betraktas som en
dvärgform. Den i Vättern funna tillhör emellertid
hufvudfor-men. Arten finnes äfven i andra svenska sjöar på djupt
vatten, så t. ex. i Ekoln, där jag tagit den på 28 meters djup.
De öfriga maskgrupperna kunna vi förbigå med tystnad.
Visserligen finnas bland dem flera arter utbredda äfven i de
stora sjödjupen, men de tillhöra delvis vidt utbredda arter,
och erbjuda därför mindre af intresse, i synnerhet som de
svenska arterna äro mycket litet undersökta. En art, Stylaria
lacustris, kanske dock bör omnämnas, emedan man i
Genèvesjön funnit en särskild djupvarietet, liksom af föregående art.
1 Äfven Otomesostoma är dock sällsynt i Schweiz’ fjälltrakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
