Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en egendomlig hönsbastard 129
betäcker näsborrarne, understödes framtill af en utstående
broskartad lamell, som hvarken finnes hos höns eller orre.
2:o Stjerten, som består af 18 pennor, är nedhängande och
kort. De mellersta pennorna bli gradvis ganska små, och blott
den 2:dra till 4:de på hvardera sidan äro någorlunda stora, så
att dessa hastigt påsedde, tyckas utgöra hela stjerten.
Härigenom blir stjerten ännu starkare klufven än hos Orren, nien
ingen af pennorna är böjd såsom hos den. — 3:o På hvardera
vingen äro de egentliga fingerlederna tämligen små och de 5
yttersta pennorna äro så små, att de knappt hafva V3 af de
nästföljandes längd. De äro dock, liksom stjertpennorna, fullt
utvuxne (ej blodpennor) och fullkomligen symmetriske.»
»Färgen är alldeles svart, med brungula, glänsande kanter
på halsens och framryggens fjädrar, alldeles sådane, som ofta
ses på vanliga tuppar af lika ålder. Det enda i färgen, som
antyder det hybrida ursprunget, är en stark violett glans i
Fauna o. Flora 1918. Häft. 3 it2i8 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
