Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trastlika rörsångaren häckande i sverige. 139
var äfven dess yttre yta mycket ojämn, och strån och
vissnade blad stucko ut här och hvar. — Som af bilden framgår,
var boet ej fullt horisontellt upphängdt, utan svagt lutande,
hvilket troligen också var en följd af, att det varit i
användning en tid, och att fåglarna alltid flögo till detsamma just
från den sida, åt hvilken det lutade.
Hvad som dock var mest frapperande, var det sätt, på
hvilket boet var upphängdt. Ty de strån och bastfibrer, som
merendels utgöra vassångarebonas upphängnings- eller
fast-bindningsband, började icke här som t. ex. hos rörsångarebon,
i jämnhöjd med boet, utan 3—4, ända till 5 cm. ofvan
detsamma, hvilket äfven synes å foton. Dessa trådar och band
voro icke blott virade kring stråna utan fast och sinnrikt
snodda under och öfver hvarandra. — För att gifva boet
säkrare stöd och fäste, så att det ej vid oväder eller blåst skulle
glida ned, v<?ro äfven dylika trådar’lindade om pelarna under boet.
Vid en granskning af bomaterialerna har jag funnit, att
dessa utgjordes hufvudsakligen af desamma, som bruka ingå
i rörsångarebon, d. v. s. torra strån af Aira, Calamagrostis,
blad och bladslidor, äfvensom fjorårsgamla vippor af
Phrag-mites och Agrostis, bastfibrer af humle o. s. v. Boets inre
bestod af finare, torra grässtrån och mindre, fjolårsgamla
vippor, och ej ett spår af hår eller ull, som annars understundom
bekläda insidan, syntes. I regel äro trastsångarebon försedda
med flera cm. tjocka väggar, men här voro dessa blott 2—2,5
cm. tjocka och på vissa ställen, t. ex. där ett vasstrå var
fast-bundet, så svaga och tunna, att man nästan kunde se genom dem.
Till en början är boet löst, luckert och fuktigt, eftersom
det till stor del uppbygges af gamla, ofta fuktiga och
genomvåta materialier, men efter hand som rufningen framskrider,
blir det allt mer och mer fast, i samma mån som materialierna
hinna torka. Och längre fram, då ungarna blifvit stora och
med sina kalkhaltiga exkrement förorenat boet, bli dess
väggar så fasta som ett trastbos.1
1 Boet — in situ — togs sedan ungarna lämnat det och forvaras i
Zoologiska Institutionens vid Lunds Universitet samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
