Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
massor af kottar, liggande på marken. Det vore af intresse att få
veta, om något liknande iakttagits på andra platser inom landet.
Munkebo den 25 juni 1918.
Sverker E:son Lönnberg.
Tranorna i Västergötland.
För hvarje naturvän måste det vara ett glädjande faktum, att
nämnda ståtliga fågelart ännu är ganska talrik i vissa trakter af
Västergötland. Den häckar på åtskilliga mossar inom landskapet,
och de yngre, ej häckande fåglarna uppträda i ganska stora flockar.
Så t. ex. såg undertecknad den 22 juni i år i närheten af
Hornborgasjön mellan Axvall och Bjällum omkring 60—70 tranor. De
betade ganska lugnt utan att visa någon rädsla för tåget. Blott de
närmaste flyttade sig något litet utan att mer än på sin höjd flaxa
några tiotal meter i riktning mot sina kamrater. Det hela liknande
mera inledningen till dans än flykt.
En dylik härlig syn mildrade för ögonblicket sorgen öfver den
närliggande Hornborgasjöns förintade fågellif. Måtte Västergötland
åtminstone kunna få behålla sina tranor såsom en prydnad för
landskapet! r< t
Den sista misteln på Stora Eken norr om Läckö.
Enligt en uppgift af fiskaren G. Nordström vid Läckö fanns
ännu för 7 eller 8 år sedan en stor och gammal lind på norra sidan
af ön Stora Eken. I denna växte mistel, och en student var där
en gång och tog däraf. Nu har emellertid denna lind blåst omkull
och är multnad. Såvidt Nordström hade sig bekant, fanns ej mistel
på något annat ställe i trakten. Den löfträdsflora, som en gång
gifvit St. Eken (= Ekön) sitt namn, går nu hastigt sin undergång
till mötes, kväfd af granskogen. Man kan se alla stadier af denna
förintelse. Ett fåtal ekar kämpa ännu framgångsrikt. Genom de
flestas kronor ha dock granarna rännt upp som spjut, så att de nu
föra en tynande tillvaro, och en del ha redan dött samt stå som
torra skelett, grafvårdar öfver en förgången härlighet.
Lundvegetationen under dem är redan försvunnen. Om också ej den
ekonomiska skogsskötseln kan tillåta alltför stora afvikelser från fastställda
planer, skulle väl dock möjligen på ett eller annat ställe en del
ekar kunna få frihuggas, så att de kunde få fortsätta att lefva, som
en namnskylt och ett bevis på hvarför en gång Stora Eken fått
sitt namn. ,7 T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
