Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"’74 fauna och flora
Lemmarne äro hos Scutisorex gröfre än hos Crocidura.
Det är ryggraden hos den förra, som företer de största
egendomligheterna. Till att börja med är att märka, att antalet
ländkotor har starkt ökats, nämligen till 11 från det hos
näbbmössen vanliga 6. Denna ökning har dock ej skett på
bröst-kotornas bekostnad, åtminstone ej i någon större mån, ty dessa
äro hos Scutisorex 14 och hos Crocidura 15. Men kotornas form
och utbildning är också högeligen egendomlig hos Scutisorex.
De äro mycket tjocka och grofva och tilltaga hastigt i tjocklek
bakåt från midten af bröstregionen till midten af ländregionen
och smalna sedan blott obetydligt till bäckenet. Därtill
kommer, att såväl på kotorna själfva som på bågarne och de
egentliga kotutskotten en hel mängd små benutskott utvuxit.
Dessa passa in mellan andra dylika på tillgränsande kotor, så
att kotorna därigenom bli mycket fast förenade, och ryggraden
tydligen ej kan böjas mycket. Sidopartierna på ländkotorna,
tvärutskotten, äro dessutom förstorade och utvuxna åt sidorna
och nedåt, så att härigenom bildas liksom en ränna på
ryggradens undersida. Dessutom äro de tätt besatta med de
förutnämnda små benutskotten, som passa in i hvarandra från
kota till kota.
Hela denna märkliga byggnad synes vara en tillpassning
till att motstå tryck. Ehuru fenomenet ännu förefaller gåtfullt
kastas dock ett visst ljus däröfver genom de biologiska notiser,
som lämnats af den samlare, Herbert Lang, som hemfördt
det ofvannämnda materialet. Han omtalar, att
»hjältenäbb-musen» träffats i den norra Ituri-urskogen och är den största
af 12 där funna näbbmusformer. Dess längd från nosspets till
svansspets är 218—243 mm., hvaraf svansen utgör två
femtedelar. Infödingarne, isynnerhet »Mangbetu» (Mambuttu) känna
väl till denna näbbmus just på grund af styrkan hos dess
ryggrad. De äro också öfvertygade om, att den brända
kroppen eller blotta hjärtat af en sådan näbbmus lämpligen beredd
af medicinmännen kan förläna oöfvervinnelighet åt den, som
bär den som talisman. Däraf härleder sig namnet
»hjälte-näbbmus», och de, som skola gå ut i krig eller ge sig in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
