Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"’74
fauna och flora
honor finner man däremot som ofta en mindre intensifiering
af de senares färger, kanske bäst märkbar på bröstsköldens
rödlila (hos violett). Allt detta emellertid vid vanlig
okulär-besiktning, någon kolorimetrisk bestämning har jag icke företagit.
Gouldiae s och mirabilis’ inbördes ställning är omtvistad. De
upptas som skilda arter af Sharpe i A Hand-List of the Genera
and Species of Birds (Vol. V, London 1909) och af Reichenow i
Die Vogel, Handbuch der systematischen Ornithologie (Bd II,
Stuttgart 1914). Af The Check-List Committee of the Royal
Australasian Ornithologists’ Union i Official Check-List of
the Birds of Australia (Melbourne 1913) och af Mathews i A
List of the Birds of Australia (London 1913) betraktas de
däremot som synonymer.
De bägge gouldmandinerna voro tämligen sällsynta i
handeln, särskildt de rödhufvade honorna, och mycket
omkonkur-rerade på grund af sin t. o. m. för en liten praktfink ovanligt
vackra, silkesglänsande fjäderskrud. I sitt förhållande i
fångenskap äro de ingalunda särskildt ömtåliga, men som
nyimpor-terade liksom flera andra australier mycket känsliga för
diges-tionsrubbningar, som ha benägenhet att öfvergå i den annars
särskildt från raskanarier (»kanariesjukan») kända, af
virulens-stegrade coli-bakterier förorsakade s. k. fågeltyfoiden. I fråga
om skridandet till häckning göra gouldamandinerna inga
nämnvärda svårigheter. Häckningen kompliceras dock betydligt på
grund af den till sitt väsen skäligen outredda värpsjukan, som
hos dem företer en betydligt större frekvens än man eljest
är van att finna hos vildfåglar. Dessutom visa de båda goulds,
framför allt där de hållas i större antal, en viss benägenhet
för panikscener och öfverge då ägg och ungar, så att jag för
dessas öfvertagande nödgats hålla i ständig beredskap
särskildt tränade måsfinkar (kulturform af Munia acuticciuda Hdgs.)
och zebrafinkar (Taeniopygia castanotis J. Gd.). Äggen äro
opigmenterade, anmärkningsvärdt stora och i regel rundade
samt torde normalt vara 6 i kullen.
Först försöktes naturligtvis de reciproka korsningarna
gouldiae § X mirabilis J1 och mirabilis <j> X gouldiae cf. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
