Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"’74
fauna och flora
den förstnämnda cyclotis och den senare oxyotis.
Kamerunelefantens öra är nämligen rundadt ovalt (ungefär som en half
ellips) och med den undre konturlinien nästan horisontal, så
att den nedanför öronöppningen nedhängande fliken är ganska
kort. Sudanelefanten har öron med en stor och lång,
nedhängande spetsvinklig flik. Dessa skiljaktigheter äro redan
utpräglade i fosterstadiet, såsom jag år 1904 hade tillfälle att
konstatera vid beskrifning af ett elefantfoster från Kamerun
(nu utställdt i Riksmuseet). Den sydafrikanska elefanten, för
hvilken Cuviers namn capetisis kan användas, har stora öron
af afrundadt fyrkantig förrn och en lång spetsig hängande flik.
Den elefant, som lefver i tyska Ostafrika, kallades af Matschie
E. knochenhaueri. Dess öron äro jämförelsevis små, något
triangulära och med en spetsig, nedhängande flik under
öron-öppningen.
År 1907 togs samma fråga upp af den nu avlidne engelske
däggdjurskännaren Lydekker, som fortsatte rasuppdelningen
och sökte urskilja ytterligare en rad af geografiska underarter.
Några af dessa äro kanske tämligen svagt karakteriserade och
gå måhända alldeles i hvarandra. Det material, som behöfs
för att i kritiska fall klargöra en sådan sak som rasuppdelning
af elefanter, är ju ytterst svåranskaffligt och kan därför
näppeligen föreligga i tillräcklig mängd ens i form af jakttroféer
och fotografier, äfven i ett land med så många jägare som
England. En af de raser, som Lydekker uppställer, har han
kallat Elephas africanus cavendishi. Den är från trakterna
kring Rudolf-sjön och Gallalandet. Öronen hos denna elefant
sträcka sig, när de resas, ganska högt över hjässan och den
nedhängande fliken är lång. Men på samma gång äro öronen
breda, så att de mäta ungefär en meter från öronöppningen
och till bakre kanten. Till denna ras hör otvifvelaktigt en
elefant, som jag hade nöjet att få skjuta i Britiska Ostafrika
ett par dagsmarscher norr om floden Öfre Guaso Nyiro vid
en vattenplats, som kallas Njoro, den 18 febr. 1911. I det
gamla Riksmuseet fanns ej plats att ställa upp den, men nu
står den i det nya museets däggdjurssal färdigmonterad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
