Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ord om afrikas elefanter 2 2 I
hade tillryggalagt så lång,vägsträcka från vattengropen, där
han druckit under natten, att det kräfdes fulla 6 timmars
ihållande och skarp marsch för att nå fram till honom, där han
höll sin middagssiesta. Äro elefanterna riktigt stadda på
vandring och ej behöfva återvända till något vattenställe för
att dricka, kan ej en jägare till fots hoppas att hinna upp
dem.
När elefanten hvilar, står han. Det är ett ytterst sällsynt
undantag, att en elefant lägger sig ned annat än för att taga
ett gyttjebad.
*
Såsom man nästan kan vänta sig på grund af hans små
ögon (iris-diametern hos den af mig skjutna var blott 23 mm.
och pupillen 11 mm.), är elefantens syn svag. På hundra
meter kan sannolikt en elefant ej med synen skilja en människa
från en trädstam. Rörelser varsnar han dock naturligtvis
äfven på detta afstånd, men är nog ej i stånd att bedöma
hvad han ser. Hörseln är däremot utmärkt. Med sina väldiga
ytteröron är han ju i stånd att kunna samla ljudvågorna.
För att lyssna bättre reser elefanten öronen vinkelrätt mot
kroppens längdaxel. Detta sker med särskilda muskler och
hela den väldiga öronlappen stödes af en tunn broskskifva,
hvilket underlättar dess manövrerande. Misstänker elefanten
något spärrar han sålunda ut öronen. Men han kan ibland
stå och slå med dem fram och tillbaka, som om han viftade
flugor eller fläktade sig med dem. Trots sin goda hörsel är
elefanten emellertid mindre känslig för ljud, hvilket beror därpå,
att det, isynnerhet om det är fråga om en hel hjord eller
åtminstone flera elefanter i sällskap, sällan är tyst kring dem.
Ständigt höres braket af grenar eller kvistar, som bräckas,
fraset af löf o. s. v. Äro ungar med i hjorden skrika dessa
nästan som grisar ibland, och dessutom kollrar och porlar det
tidt ock tätt i elefanternas tarmkanal. Det förnämsta sinnet
är lukten. Därmed vägleder sig elefanten, och han upptäcker
med dess hjälp sina fiender o s. v. Han litar också mera på
lukten än på andra sinnen. Snabeln förmedlar framförandet
af luktförnimmelserna till själfva luktorganet i de inre näs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0251.html
