Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
fauna och flora
hos de ost- och sydafrikanska. Den största kända beten af
en nutida elefant är från Ostafrika och uppgives väga 235
engelska skålpund. Därnäst kommer en annan också
ostafrikansk bete, nu i British Museum, som enl. Lydekker väger
228 eng. skålpund. Den sistnämnda har en längd af omkring
3 m. Ännu längre eller omkring 3 m. 42 cm. är en till New
York inköpt bete från Ostafrika. Detta är dock rena
undantag. Selous, som kanske haft större kännedom än någon
annan på detta område, säger, att genomsnittsvikten hos
be-tarne af goda fullvuxna elefanthanar i Sydafrika kunde före
utrotningen sättas till mellan 40 och 60 eng. skålpund, öfver
70 kommo blott få, och öfver 80 var mycket ovanligt. I
nutiden uppgifves från Ostafrika en genomsnittsvikt af 40—50
eng skålpund för fullvuxna hanar. Honorna ha mycket
smalare och tunnare betar, vanligen vägande från 12 24 eng.
skålpund. Elfenbenskvaliteten hos de senare är dock mera
värdefull (bl. a. därför att däraf bli de bästa biljardbollarne).
För att snabeln skall kunna vara såväl rörlig som stark,
fordras ju betydande muskelmassor och dessa behöva i sin
tur afsevärda fästeytor. För detta syfte är elefantskallen starkt
förstorad, och ehuru stora luftrum bildas i benens inre, tynges
skallen såväl af benmassan som genom snabeln och betarne.
Nacken måste därför vara mycket muskelstark och groft byggd
och till följd häraf samt emedan arbetena utföras med
hufvudets organ, snabel och betar, måste hela framkroppen vara
tyngre och starkare än bakkroppen. På grund af den stora
kroppsmassan och tyngden kan en elefant ej reda sig på tre
ben, utan blir ett ben brutet, eller får det senorna afskurna,
kan elefanten ej röra sig från fläcken.
Om elefanterna ej retats på ett eller annat sätt, äro de
vanligen mycket skygga och försiktiga och fly undan
människorna, så snart de upptäckt dem. I vissa fall händer det
dock, att elefanter omedelbart skrida till anfall. Detta gäller
vanligen om gamla enstöringar, hanar, samt äfven om honor
med små ungar. I vissa trakter, där elefanterna ofta jagats
och ofredats, händer det, att hvarje elefant omedelbart angri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
