Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
fauna och flora
nu står på Riksmuseet ungefär i samma ställning. Alldeles
liknande iakttagelser på anfallande elefanter ha meddelats mig
af erfarna elefantjägare som t. ex. J. R. Cuninghame, Lörd
Delamere m. fi. Den förnämste af alla elefantjägare F. C.
Selous skrifver också uttryckligen härom: »Omedelbart som
elefanten ger sig till det egentliga anfallet, släpper han ned
snabeln och håller den framför bröstet». Bilder af anfallande
elefanter med högtburen snabel, som man ser i äfventyrsböcker,
äro därför felaktiga (äfven om de äro dekorativa), och de bero
på en förväxling med den ställning elefanten intager, då han
med snabelns hjälp spanar och vädrar samt söker upptäcka
sin fiende. Attacken går med fart. Selous beräknar, att en
hona eller en ung hane, som äro mest rörliga, tillryggalägga
120 yards på 10 sekunder. Att springa undan är sålunda
omöjligt för en människa, äfven om omgifningarne skulle tillåta
det, hvilket ofta ej är fallet. Ett kallblodigt inriktadt skott
hejdar dock vanligen, åtminstone för tillfället, en anfallande
elefant. Når han fram till sin fiende, söker han genomborra
och krossa honom med betarne, hvarvid han faller på knä.
Men det uppgives också, att det händt, att elefanten trampat
på en människa och i raseri slitit sönder henne med snabeln
eller slagit henne till en oformlig massa mot marken eller en
trädstam. Till följd af att elefanten ej kan komma åt att se
sin fiende, när han ligger, alldeles under betarne, händer det,
att han stöter fèl, men ändock tror, att han vunnit sitt mål.
Det kan därför inträffa, att en jägare kommit undan med lifvet
äfven från en sådan situation. Jag har en gång träffat en
man, som i ett dylikt fall blott fått byxorna sönderslitna och
ett skrubbsår på låret. En sådan händelse ligger dock
underverket nära. Äfven med nutidens vapen är elefantjakt förenad
med lifsfara och stora ansträngningar. Såvida man ej har
god tur, kan man få hålla på både länge och väl, innan man
får tillfälle till ett gynnsamt skott. Men det är en spännande
jakt, och det är mycket intressant att gå på elefantspår och
studera detta jättedjurs vanor. När han vandrar från den
vattengrop, där han på natten stillat sin törst, fouragerar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
