Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några anteckningar om krageholms-skarfvarne 223
funnos endast »4 à 5 st.», men sedan ökades antalet till
omkring 50. Larsson var född på godset och borde ju hafva
tämligen god reda på saken, särskildt som han var son af
»hejderidaren». Nu är han gammal, och minnet torde ju lätl
slå fel för honom. Dock bör hans uppgift, att fåglarna kommo
till ön i början af lS70-tålet, och att de då voro ganska
fåtaliga, tillmätas en viss grad af uppmärksamhet. Den
öfverensstämmer ju med förvaltare Ohlssons, och L. Hederström
hade ju icke sport till dem under sin vistelse på gården 1858
—59. Själf såg jag dem på 1870-talet på sjön vid flera
tillfällen. Någon gång lågo de »i jägarekedja», men oftast spridda
utan ordning. De döko behändigt och kunde stanna ganska
länge under vattnet. Då de kommo upp, hade de oftast en
ål i näbbet af omkring ’/a alns längd (30 cm.), och den
svaldes gärna ner med detsamma. Var ålen större, så fick den
följa med till boet. Denna skarfvarnas utpräglade förkärlek
för ål och deras högt uppdrifna skicklighet och ihärdighet att
fånga den blef emellertid, där som på andra platser, omsider
deras fördärf. I medio af 1870-talet kom till Krageholm en ny
fiskare, som föresatte sig att göra slut på konkurrensen. Han
ref ned deras bon, så många han kunde komma åt, och
förföljde fåglarna äfven på andra sätt. Slutligen tog han till
hjälp gårdsjägaren, som sköt så många han kunde, åtskilliga
liggande på boet. Detta skulle enligt jägarens uppgift varit
1885, hvarefter skarfvarne icke visat sig vid Krageholm Hvart
de öfverlefvande togo vägen, är okändt. Under de följande
åren hörde jag uppgifvas, att de slagit sig ned vid
Ellestasjön, och har trott detta ända till för kort tid sedan. Patron
O. Palm på Farstorp, som 1879 — 1911 var förvaltare på
Bel-linge gård vid Ellersta-sjön, säger sig bestämdt kunna påstå,
att under denna tid skarfvar icke funnits vid sistnämnda sjö,
och fiskeri-förmannen Carl Nilsson, Bellinge, bekräftar detta
för de sista 35 åren.
Jägaren Larssons uppgift (1918), att tiden för skarfvarnas
fördrifvande från Krageholm skulle varit 1885, torde bero på
ett minnesfel. Undertecknad, som vid den tiden var amanuens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
