Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
fauna och flora
När förf. till slut framställer sina slutbetraktelser, framhäfver
han som ett af undersökningens hufvudmoment »anlagstypernas
kontinuitet», som han f. ö. säger i stort sedt »fullkomligt motsvarar
Aristoteles’ tanke». Däremot tillbakavisar han med skärpa
Weis-manns teori om »groddplasmats kontinuitet» såsom felaktig, bl. a.
emedan denne forskare antog tillvaron i groddplasmat af ett slags
själfständiga anlagsenheter, hvilka af förf. förnekas. Han framhåller,
att anlagstypen är en »helhetskonstitution», som »betingar i analogi
med betydelsen av kemiskt-fysiska konstitutioner reaktionsnormen,
d. v. s. alla utvecklingsmöjligheter för den individ, som grundlagts
genom befruktningen». Dock tillägges, att »vid bildningen av
könsceller, troligen under reduktionsdelningen, försiggår normalt
separering och nykombination av anlagstypens element». Det är
tydligt, att dessa »element» äro bärare af vissa
nedärfningsmöjlig-heter, men ändock vill förf. ej höra talas om några »självständigt
levande smågroddar». Förhållandena äro naturligtvis ej så enkla,
som Weismann trodde, men han blir också hårdt behandlad, och
skillnaden mellan hans »smågroddar» och förf:s »element» är kanske
gjord större, än som behöfdes.
Förf. framhåller såsom »uppenbart, att vissa ämnen måste vara
lokaliserade i kromosomerna, och att dessas kemiska beskaffenhet
spelar en väsentlig roll vid ärftlighetsfenomenen är i hög grad
sannolikt» — — —. Detta är utan tvivel en utomordentligt viktig
sak. Men under sådana omständigheter synes också en viss
möjlighet lämnas öppen för att denna »kemiska beskaffenhet» skall
kunna röna inverkan af och undergå något slags förändring under
moderns resp. fadrens lifstid, och arfvet sålunda härigenom
modifieras. Faktiskt omtalar förf. själv åtminstone ett exempel (Towers
experiment med potatisskalbaggen) på, att genom inverkan av yttre
faktorer (i ifrågavarande fall värme) på moderdjuret en förändring
i afkommans utseende kan framkallas och t. o. m. detta förändrade
utseende bli ärftligt. Vi känna ännu så ytterst ringa om dessa
förhållanden, men det torde vara försiktigast att ej alldeles ställa
sig på en negativ ståndpunkt. För att någon utveckling skall ha
kunnat ske, och att så är fallet, torde väl näppeligen någon
naturforskare förneka, måste ju äfven andra modifikationer af anlagstypen
ha ägt rum än de som orsakas af korsning med eller utan
påföljande ofullständiga klyfning. Förf. synes sätta sitt hopp i den
vägen till mutationerna, och han säger ärligen ifrån att »ännu har
ärftlighetsforskningen ej lämnat några större positiva bidrag till
uppbyggandet av en verkligt tidsenlig teori för evolutionen — den
fylogenetiska utvecklingen genom tiderna». Men mutationerna måste
också ha sin orsak.
I sista kapitlet talar förf. om de rashygeniska strävandena och
påvisar de svårigheter, som äro förbundna härmed på samma gång
som han på ett sundt och nyttigt sätt kritiserar vissa missriktade
fenomen inom denna rörelse.
Dessa korta erinringar kunna svårligen mer än gifva en
ofullständig antydning om det synnerligen rika, intressanta och tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
