- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettonde årgången. 1918 /
263

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om tetraogai.lus caspius 263

vara att söka.* Terrängen utgöres af fullkomligt kala
bergs-skrafvel med mer eller mindre förvittrande toppar och
sluttningar med den allra mest minimala vegetation, ej ett träd, ej
en buske. Kammen eller toppen af dessa bergskedjor såväl
som de öfre sluttningarne äro ofta täckta af ett helt lager af
flata, tunna stenskifvor af svartgrå skiffer.

I början sökte jag oftast kungshönan förgäfves, men sedan
jag lärt känna det ytterst egendomliga men karakteristiska
lätet hade jag bättre framgång. Lätet återger illusoriskt det
ljud, som uppstår, då ett större djur t. ex. en mufflon under
sin flykt sätter de smala skifferflisorna i rörelse, så att de
klinga mot hvarandra. Det uppstår en spröd ton eller klang,
något påminnande om den, som uppstår, då en kall vinterdag
tunna isbitar kastas ut över glanskis.

Lätet är mycket starkt och höres i den klara bergsluften
på minst ett par kilometers afstånd. Första gången jag hörde
ljudet, var ofvanför Shah Nazr-ed-Dins jaktslott Sharestanek.
1 början trodde jag, att ljudet uppkom genom något bergfårs
eller någon stengets flykt i skraflen. Som jag emellertid
förgäfves med min 18 x Buschkikare granskat sluttningen, beslöt
jag mig för att gå på ljudet, som också i längden dels
verkade alltför utdraget, dels återkom alltför spontant för att
kunna hafva det utsprung, jag först tänkt. Så småningom fick
jag också lön för mödan, i det jag fick se fåglarne. De voro
vid tidpunkten för detta studium — i slutet af juli — samlade
i kullar på i allmänhet 6 à 9 fåglar och hålla sig allra högst
upp emot topparne, som här nådde 3 600 m.

De äro ytterst skygga och varsamma. Springa undan
redan på ett par hundra meters afstånd, alltjämt uppåt, för
att så, när man äntligen nått toppen, taga en långflykt på en
eller annan kilometer utför sluttningen — hvarpå man under
många böner har att börja om leken från början. Jag har
offrat åtskilliga dagar på smygjakt efter detta ytterligt
svåråtkomliga villebråd och dock ej lyckats personligen skjuta ned
någon. Det enda skinn jag lyckades förvärfva åt riksmuseum
köpte jag — på torget!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free