Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Egendomlig boplats för dubbeltrasten.
Innevarande vår i medio af maj fann jag ett bo af dubbeltrast
ungefär 3 m. från marken invid stammen på en i öfrigt kal mindre
tall med en diameter af blott 15 cm. brösthöjd. Tallen hade
tydligen i yngre år fått toppen skadad och som minne häraf fått en
knäbildning på omkring 3 m. från marken. En kortare afbruten,
torr grenstabb sköt ut från knäet och i klykan mellan denna
gren-stabb och stammen låg boet. Det var ovanligt stort och såg från
marken ut som ett ekorrbo med slarfvigt ordnade ytterkvistar. Boet
innehöll 4 nära flygfärdiga ungar. Då alla bon, jag hittills sett af
dubbeltrast, legat på minst 4—6 m. högt från marken ute på
grenar af tall eller gran, har jag ansett ofvan beskrifna boplats vard
att antecknas. J?. Nicolin.
Flyglekar ocli läten hos nattskärran.
Då jag i medio af maj i år strax intill Kronobergshed gick ut
för att söka taga rätt på något morkullsträck, kom jag den 15 på
kvällen en varm, lugn afton ut på ett gammalt hygge vid
nordvästra kanten af skjutbanan. På hygget, som på västra sidan
kantas af en större myr, kvarstå enstaka dungar af gran och tall.
Marken var täckt af gammalt ris och torra ormbunkar.
I skymningen började en den lifligaste konsert af
nattskärrornas spinnrockssurrande, som jag någonsin hört. Minst ett 1 o-tal
hördes samtidigt, däraf fyra alldeles intill mig. Då och då flögo
dessa helt nära förbi mig, men icke med den vanliga fladdrande
flykten, utan med hårda långsamma, taktfasta vingslag, hvar\id
vingarna fördes på samma sätt, som man ofta ser hos Charadriits
hiaticula och apricarins under deras flyglekar kring boplatsen.
Under denna egendomliga flyglek läto fåglarna höra ett
egendomligt sträft läte, som jag skulle vilja återgifva med grröui eller
grröi upprepadt några gånger. Efter hvarje sådan flykt, som i
regel inskränkte sig till en sträcka af 30 à 50 mtr, slogo de ned
ömsom på marken, ömsom på tall- och grangrenar. Flykten utfördes
på en höjd öfver marken af 1 — 3 meter. Då och då under denna
egenartade flykt slogo de 2 à 3 gånger i följd ihop de kraftigt
sträckta vingarna öfver ryggen, hvarvid uppstod ett smällande läte
lika starkt som och närmast liknande bergufvens smällande med
näbbet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
