Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
fauna och flora
Jag har hört uppgifvas, att hägern skulle häcka på Kägleholms
egendom i Örebrotrakten. Något bevis härpå har jag dock ej
lyckats få. Många af de kringstrykande unghägrarna få nog gälla för
häckfåglar.
Sandhem d. 29 dec. 1918. Nils Törnquist.
Ur vinterns fågellif.
Då jag en dag i början af november var ute på en promenad,
fick jag bortifrån skogen höra ett bekant fågelläte, som kom mig
att genast stanna och lyssna. Det var tallbitens melodiska
locktoner, hvilka ljödo som riktig musik i mina öron. En välkommen
gäst, fast han hade vinter och kallt i faggorna. Locktonerna dogo
så småningom bort öfver skogen men hördes åter efter en stunds
väntan. Följande dag hade jag nöjet få se en hel flock af dessa
härliga fåglar komma från skogen och styra kosan till en oxel,
hvars röda och läckra bär lockade dem. Äfven jag lockades dit
för att riktigt få se dem på nära håll. Obekymrade af att jag stod
alldeles under trädet, kalasade de af hjärtans lust, medan de läto
höra ett svagt jollrande läte, ej olikt domherrens. Som jag stod där
och betraktade tallbitarna, kom en flock sidensvansar och gjorde
dem sällskap. De voro dock litet mer oroliga, och då de fingo
syn på mig, lyfte den ene efter den andre och flög bort till en
trädtopp, där flocken åter samlades. Men jag behöfde blott aflägsna
mig, så återkommo de för att fortsätta sin furagering. Så länge
bären räckte, såg jag hvarje dag fåglarna svärma omkring oxeln,
Det var som en volière.
Sidensvansarna ha i höst varit särskildt talrika här i Fliseryd.
Jag har sett flockar på väl ett 1 oo-tal. Tallbitarna ha däremot
visadt sig i mindre antal.
Korsnäbbarna — förmodligen endast den mindre arten —
uppträda mycket talrikt i granskogen. Man hör oupphörligt deras »gyp,
gvp» inifrån skogen, eller då de högt uppe i luften draga fram och
åter mellan skogsdungarna. Grantopparna stå böjda för tyngden
af den massa kottar, som de bära, så att korsnäbbarna riktigt få
frossa på sin älskningsrätt. En del toppar ha af blåsten knäckts
af och fallit till marken.
Eget är, att jag inte fått se en enda ekorre under hela hösten.
De äro liksom totalt bortblåsta. Annars borde väl detta djur nu
ha de bästa förutsättningar för sin existens, då det är ett sådant
öfverflöd på granfrön.
Fågellifvet har som sagdt varit rikt. Flockar af grönfinkar och
grönsiskor m. fl. äro vanliga företeelser vid hvarje vandring i skog
och mark. Några gråsiskor ha ännu inte visat sig. En del
bo-och bergfinkar, som glömt sig kvar, uppehålla sig på åkrarna
tillsammans med gulsparfvarna.
För den händelse det skulle intressera Fauna och Floras läsare,
har jag velat meddela detta, helst som det rika fågellifvet skänkt
mig så mycken glädje under denna annars dystra årstid.
Fliseryd 16 12 1918. E. Welander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
