Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HYBRIDER MELLAN MASAR
3
den hvitvingade trutens, hvilka senare äro hvita med rökgiå
tvärband och spräckligheter.
Hybriden i sin andra sommar är mycket ljusare. Den har
hufvud och hals hvita med smala, rökgrå streckningar.
Manteln har redan i viss mån börjat blifva enfärgadt rökgrå, men
fjädrarne äro ljuskantade. Handpennorna äro svartaktiga med
smala hvitaktiga spetsar. Stjärtpennorna äro vid basen hvita,
men bli utåt mer och mer bandade med svartgrått, hvilken
senare färg mot spetsen bildar ett solidt 3’/a cm. bredt band.
Det i Riksmuseet konserverade exemplaret, som erhölls
den 19 juni 1913, är i någon mån längre kommet, emedan det
har på ryggens öfre del några nya, skiffergrå fjädrar, mörkare
än hos den äldre hybrid, som nedan skall omtalas. Denna
färg påminner på ett ganska intressant sätt om färgen hos
de fjädrar, som kläda öfre delen af ryggen hos den bleka form
af silltrut, Larus fuscus affinis, som lefver bl. a. vid Englands
och Irlands kuster. Hybriden har emellertid också ett
obestämdt mörkare midtstreck på fjädrarne. Truthybriden i andra
året har benen rödaktigt skära. Näbben är hvad man plägar
kalla hullfärgad, men framför näsborrarne hornsvart med
yttersta spetsen åter ljus.
Den ofvan omtalade bilden af en truthybrid, som
förfärdigades den 15 mars 1915, visar en ännu ej fullt utvecklad
fågel i vinterdräkt. Den omständigheten, att stjärtens pennor
äro spräckliga med svart, ådagalägger nämligen, att dräkten
ännu ej är den fullmogna fågelns. Vinterdräkten visar sig
däri, att de i öfrigt hvita hufvud, hals och sidopartierna äro
fint streckade med ljusbrunt. Manteln har en vacker blågrå
färgton. Denna är mycket mörkare än hos den hvitvingade
truten och äfven mörkare än hos den svenska gråtruten.
Däremot öfverensstämmer den nära med färgen af
motsvarande parti hos den östliga gratrutsform, som kallas Larus
cachinnans (särskildt med ett exemplar af denna, som kommit
till Riksmuseet från sjön Kossogol i Mongoliet).
Skulderfjädrar och armpennor ha breda, hvita spetsar, och handpennorna
äro svarta i sina yttre delar med hvita fläckar i spetsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
