Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM DÄGGDJURSFAUNAN PA BORNEO 67
Särskildt kranierna hafva visat sig vara intressanta ur
studie-synpunkt genom den variation, som bland annat kommer till
synes i tändernas byggnad och storlek, hjärnskålens form och
rymdinnehåll, gombenets utseende hos olika individer m. m.
Näsapan har erhållit sitt namn efter sin näsa, som hos de
gamla hanarna är utomordentligt stor och nedhängande. Hos
ungarna är den däremot uppåtriktad och bildar en veritabel
»uppnäsa». Bland öfriga märkliga och sällsynta former
anträffas i samlingen några exemplar af den kastanjeröda langurn,
Presbytis rubicunda rubicunda Mull. & Schleg., äfven den
egendomlig för Borneo. Halfaporna representeras af spökdjuret
(Tarsius borneanus Elliot). Detta lilla djurs händer och
fötter äro nakna med undantag af ett fåtal mjuka hår på
baksidan af metacarpal- och metatarsalbenen. Fingrarna och
tårna äro långa och smala samt sluta i en flat, rund skifva,
som tjänstgör som sugskifva och med hvars hjälp spökdjuret
kan klamra sig fast på nästan lodräta föremål. Den inom den
orientaliska regionen utbredda insektätarefamiljen Tupaiidæ
är äfven rikligt företrädd på Borneo och några af dess
medlemmar påminna till sitt yttre fullständigt om ekorrar. Denna
sak är förut känd, och det uppgifves t. o. m., att namnet
Tu-paja på infödingarnes språk just skulle betyda ekorre.
Naturforskarne ha i denna yttre öfverensstämmelse mellan
insekt-ätarne af familjen Tupaiidæ och vissa ekorrar velat se mimicry
eller skyddande likhet. Vanligen har då denna tolkats så, att
tupajan skulle ha någon fördel af sin likhet med en ekorre.
Sannolikt är förhållandet emellertid det motsatta1, om man
besinnar, att tupajan dels är en argsint och stridbar varelse
och dels också liksom åtskilliga andra insektätare är
illaluktande och alltså bör vara motbjudande att förtära. Om man
nu antager, att ett rofdjur fått en obehaglig erfarenhet af de
nämnda egenskaperna hos tupajan och sålunda för framtiden
låter dem vara, bör detta också kunna komma en del
tupaja-liknande ekorrar tillgodo.
1 Shelford torde vara den förste, som misstänkt detta, utan att han dock
närmare ingått därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
