Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 FAUNA OCH FLORA
emot saknar bastarden steglitsans hvita fläck på näst yttersta
stjärtpennan. I synnerhet de mellersta stjärtpennorna ha vid
spetsen en smal ljusbrun kant, som ej har någon motsvarighet
hos föräldrarne. De öfre större stjärttäckarne äro askgrå med
en smal brun kant, hvilket också saknar motsvarighet hos
föräldrarne.
Bastardens näbb är visserligen något gröfre vid basen än
steglitsans, men har föröfrigt samma hoptryckta och starkt
tillspetsade form som hos steglitsan och har ej alls någon
likhet med grönfinkens klumpiga och liksom svullna näbb.
Fågeln var en hona med tydlig äggledare och äggstock.
Såsom framgår af den nedan anförda redogörelsen af hr
Forsling var bastardens moder en steglitsa och fadern en grönfink.
I fångenskap har man flerstädes lyckats erhålla liknande
bastarder, och det finnes äfven uppgifter från England,
Frankrike, Italien och Danmark om att dylika hybrider af vildt
ursprung skulle ha fångats. Emellertid äro nog flera af dessa
meddelanden af ganska obestämd natur och kanske ej alla så
säkra. Beskrifningar fattas många gånger och äro i en del
andra fall rätt otydliga. Så mycket synes dock framgå af dem,
att de olika exemplaren varit sinsemellan rätt olika. Exemplar,
som ansetts vara hanar, ha haft en m. 1. m. utpräglad
orange-färgad mask motsvarande steglitsans röda. En del exemplar
uppgifvas ha haft tjock näbb, dock ej så tjock som grönfinkens.
I flera fall meddelas också, att hybridernas dräkt visat betydligt
mera grönt och gult än fallet är med Vaktmästare Forslings
exemplar. På grund häraf synes man kunna draga den
slutsatsen, att arfvet från de båda föräldraarterna utfaller ganska
olika i olika fall, och det skulle därför vara intressant, om
man genom större material skulle kunna få fram någon
lagbundenhet i den vägen. För närvarande låter detta sig
svårligen göra. Rörande frambringandet af den ofvan beskrifna
grönfink-steglitsbastarden har hr Forsling meddelat följande:
»Förra sommaren lyckades det mig att få en bastard mellan
steglitsa $ och grönfink J\ såsom jag länge önskat för att
kunna lämna åt Riksmuseet, och då den nu (den 9 febr. 1919)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
