Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRÅN ÄLDRE TIDER
IOI
eller mindre lemlästade eller kanske rent af döda, men finner
då de »högst förskräckte hjältar sittande tätt intil stammen
af et träd, med bössan på ryggen, laddad med sina fogelhagel,
liksom tvänne kattor utan at kunna framföra et enda ord»,
hånar han, glömsk af att han nyss själf gjort en lika slät figur.
Sedan man dragit genom Houtniquas till dess östra
gränsflod, Keurbooms-Rivier, vändes den 10 nov. mot norr öfver de
höga gränsbergen och ned i Lange Kloof för att »där träffa
vår vagn och blidare öden». Längs denna mer allmänria
färdväg fortsattes vidare österut till Zeeko-rivier och utmed denna
ned till hafvet. Här pustades flera dagar »dels för at sköta
det vi redan samlat, dels för at visitera hela orten härikring,
dels för at beta och låta hvila vare uttröttade och utmagrade
kreatur». På en utflykt till häst nåddes Gamtos-rivier,
gränsen mot kafferlandet. Kaffrer träffas och jämföras med
hotten-totterna, och här fick Thunberg se och skjuta på flodhästar
dock utan resultat. »Några Hottentotter, som lägrat sig
härstädes at förtära en förut skuten Sjö-ko, lefde här i sådan
stank, at vi knappast kunde komma dem förbi, utan at kväfvas».
I början af december äro dragarna utvilade, och man vänder
då hem stora vägen genom Lange Kloof till Kap, dit man kom
d. 2 januari 1773.
Skildringen af resan utgöres i allmänhet af helt korta
dagboksanteckningar om naturföremål och allt upptänkligt annat,
som träffas, och man saknar Sparrmans uttömmande
beskrifningar. En sida må anföras, tagen alldeles på måfå. »Den
13 december (det är på hemvägen) färdades vi genom det torra
Carrofält till Gert van Nimwegen. Fåren åto här de späda
bladen af Mimosa nilotica. Meloe cichorel gjorde mycken skada
på äpleträden och annat uti Trägården, hvars löf de aldeles
förstörde. En Mesembryanthemum med hvit bloma brukades
här af Hottentotterne emot törsten, at tuggas, sedan den blifvit
rött och beredder. Harpuys eller en Coccus på grenarne sades
vara farlig för fåren och döda dem. Den 14 emot aftonen
kommo vi til Gert Clutes gård vid Slange-rivier, hvilken låg
så långt in uti en bergsklyfta, at jag näppeligen tror, det någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
