Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMATETS INVERKAN PÄ REPTILIERNAS FÄRGER I I 7
Om vi sålunda vända oss till den grupp ödlor, som man
bäst kunde sammanfatta under benämningen
»vivipara»-lik-nande, äro de alla små, mer eller mindre mörka, gråbruna
djur, som lefva på fuktiga ställen —■ precis som vår
skogsödla! Det är skogsbrynens, bergskogarnes och mossmarkernas
djur, vår skogsödla förekommer ju söderut, som ofvan nämndes,
hufvudsakligen i bergstrakterna, däraf dess tyska namn. I
de torrare och varmare Medelhafsländerna saknas ock dessa
djur fullständigt. Däremot förekomma — där skogsödlan
upphör — andra liknande arter, t. ex. i Siebenburgen och det
skog-och bergrika Balkan. Kaukasus med sina urskogar och
sumpmarker är ännu rikare, där finna vi t. ex. Lacerta praticola
Ewersm. i tvenne skilda former1, L. derjugini Nik. och L.
boettgeri Méh. (= syn. L. chlorogaster Blgr/ Här spelar
naturligtvis det fuktiga klimatet en viktig roll; vi sågo ofvan,
hur en sajnco/a-variation (mellan typica och rudis) var alldeles
mörk, där hon i Borshom bebodde samma lokaliteter som L.
derjagmi. Att alla dessa små bruna ödlor lefva midt uppe i
den präktigaste grönska betyder ingenting, den mörka
pigmenteringen torde ha framtvingats af det sparsammare eller
genom luftens fuktighetshalt mindre intensiva solljuset. På
frågan, om andra relationer förefinnas mellan luftens
fuktighetsgrad och den mörka färgen, t. ex. inverkan af rent kemisk
eller fysisk art, kan jag ej här ingå. Däremot torde hos denna
ödlegrupp den mörka färgen vara den ursprungliga, af samma
orsak som i det här nedan följande exemplet.
På tal om mörka ödlor måste vi nämligen till sist yttra några
ord om de i detta hänseende mest extrema formerna, de mer
eller mindre svarta murödlorna på vissa klippöar i Medelhafvet:
Lacerta muralis var. coerulea eller var. faraglionensis (svartblå)
på Faraglioneklipporna vid Capri, var. lilfordi på klippor vid
Balearerna, var. melisellensis på dalmatinska klippöar och var.
filfolensis på klippor utanför Malta (de två senare i det när-
1 L. praticola f. typica fran de kaspiska kusterna och L. praticola f.
pon-tica från länderna kring Svarta Hafvet. Till den senare höra de ungerska
exemplaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
