Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIAMATETS
INVERKAN PA REPTILIERNAS FÄRGER
123
murödlor befolkade murarna på Rivieran under den varmare
delen af dagen funno det öfriga sällskapet allt för bråkigt och
irriterande.
Gå vi slutligen öfver till ormarne, så är ej så mycket att
säga om dem, då de i allmänhet icke variera i samma grad
som ödlorna. Men ett står fast, äfven hos dem tilltager
storleken och färgernas liflighet mot söder. Vår hasselsnok
(Coronelia austriaca Lku.) blir söderut ofta intensivt kopparröd, en
nära släkting i Sydosteuropa (Coluber leopardinus Bp.y
uppträder i en mycket brokig dräkt. Den vanliga vattensnoken
(Tropi-donotus natrix L.J uppträder i mellersta Europa —
visserligen ej i klarare grundfärg, men i intressanta teckningar; längre
söderut blir den vackra formen med tvenne hvita längslinier
(var.per sa Pall. = syn .bilineatusBmn. = syn .murorum Bonap.j
den vanligare. För att ej nämna de ofta intensivt färgade
och tecknade släktingarna Trop. tesselatus Laur. och
viperi-nus Latr.
Vår huggorm (Vipera berus L.J uppträder redan här hemma
i alla för denna art möjliga färgvariationer, hvilka som
bekant äro talrika, men nere i Sydosteuropa ersättes han af
närstående arter med klarare, delvis verkligen briljanta färger.
Så t. ex. finna vi i Kaukasus den öfverraskande vackra Vipera
kaznakovi Nik., hvilken ryssarna ej utan skäl kallat
»kirpit-schnaja smjäjá» = den tegelröda viperan, då grundfärgen
mestadels är klart tegelröd och med kolsvart sicksackteckning. Jag
fann honom äfven med orangegul grundfärg såväl som helt
svart. Arten är troligen den tempererade zonens vackraste
orm. Men så bebor han också öppna platser inom det
fuktigt varma urskogsbältet på Kaukasus’ västkust.
Äfven beträffande ormarne möta vi samma förhållande
som bland ödlorna, att i starkt fuktiga trakter de starkast
pigmenterade äro öfvervägande. Redan hos oss kunna vi
iakttaga, att de ljusaste huggormarne förekomma bland de nakna
klipporna vid kusterna och att de mörkare formerna äro
vanligare vid mossar och myrar. I ett de extrema motsatsernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
