Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 FAUNA OCH FLORA
ligen ekorrskinnen. Jag vill nu söka visa, att dessa hvar på
sitt sätt syftat rätt, ehuru de icke kommit till någon giltig
slutsats.
När jag själf söker framställa en sådan, beror detta på,
att jag, med det olösta, för mig bekanta, ehuru ännu ej närmare
undersökta spörsmålet för ögonen, ykpraktisk väg, såsom jägare,
trodde mig ha funnit en riktig utgångspunkt för frågans lösning.
I fråga om ekorrskinn, hvarom det här, enligt hvad jag
visat, måste antagas röra sig, har man sedan gammalt bestämt
deras värde som pälsverk just efter färgen på köttsidan, som
på de i handeln gängse skinnen alltid varit vänd utåt. Detta
sammanhänger med det sätt, hvarpå detta djur afpälsas.
Ekorrens skinn afflås sålunda: Rundt hufvudet, strax framom
ögonen, göres med knifven ett snitt, hvarpå skinnet med
bibehållna örontofsar vränges eller ’snos’, som det heter i Norrland,
af kroppen, så att den håriga sidan kommer att vändas inåt;
äfven svansskinnet vränges eller rättare urdrages på samma
sätt mot knifbaken och stannar inne i skinnet. I denna
ställning fästes det klibbiga skinnet, vanligen med ryggsidan, på
en vägg, nxuryta eller dylikt och får torka. Det vändes inte
heller sedan, innan det föres i handeln, såsom händelsen är
med andra pälsdjurs skinn, exempelvis räfvens, mårdens,
utterns och hermelinens; det skulle ej heller låta sig vända på
grund af den trånga öppningen vid halsen.
Vid de andra nämnda pälsskinnens afflående och torkning
går man tillväga på annat vis. Huden ristas upp längs lårens
baksida och vrängningen sker bakifrån och framåt, hvarjämte
skinnet å benen upp emot bälgen uppristas. Därpå spännas
eller ’spitas’ skinnen, med den håriga sidan inåt, på särskildt
formade bräden, s. k. »villor», och benskinnen utbredas för sig
på tunna spanar. Efter torkningen dragas skinnen af
spänn-brädet och vändas, så att hårsidan (fällen) kommer i dagen.
Så föras de i marknaden. Deras värde kommer då att
bestämmas efter den synliga hårfällen, men äfven gifvetvis af
skinnets storlek och godhet i öfrigt.
Det är vinterfällen, som gör ekorrskinnen, det s. k. grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
