Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLOSSOPTERISFLORAN OCH PERMO-KARBONPROBLEMEN I 75
Af en något afvikande prägel är den australiska typen af
Glossopterisfloran, Den dominerande Glossopteris-arten är här
G. Browniana, under det att de eljes så vanliga G. indica och
äfven Gangamopteris obovata äro mindre ymniga. Utmärkande
för denna flora äro vidare Annularia australis och
Brachy-phyllum australe. Som en egendomlighet kan nämnas, att helt
nyligen båda dessa arter anträffades i material af
Glossopterisfloran insamladt af d:r P. Dusen i Paraná. Floran å denna
lokal utgör en öfvergångstyp till den karbona floran, som i stort
sedt var utbredd på norra halfklotet och som bildar världens
största och viktigaste koltillgångar.
I denna sistnämnda ingingo stora arter af släktena
Lepido-dendron, Sigillaria, Annularia, Sphenophyllum o. s. v. samt ett
synnerligen stort antal ormbunkar, efter bladformen fördelade på i
stort sett tre grupper: Neuropteris, Pecopteris och
Sphenopte-ris. Då denna nordliga flora är synnerligen yppig och nästan
tropisk, utgör den en skarp motsats till den förut behandlade,
den sydliga, Glossopterisfloran.
Glossopterisflorans geografiska utbredning, olika utseende
inom olika områden och förekomst tillsammans med vissa
geologiska bildningar ha gifvit anledning till en del teorier om den
permokarbona tidens kontinentfördelning och klimat.
Suess har med stod till stor del af Glossopterisflorans
förekomst konstruerat en kontinent, som han benämnde
Gond-wanalandet. Dess begränsning framgår ungefär redan af
uppgifterna om florans utbredning. Dock må anmärkas, att Suess
vid den ifrågavarande tidpunkten ej kände Glossopterisfloran
från Sydamerika.
Innan denna upptäckt gjordes, voro förhållandena betydligt
enklare att förklara än nu. De ofvannämnda geologiska
bildningarna (moräner) antyda arktiskt klimat, resonerade man.
Alltså borde de områden, inom hvilka de förekomma, ligga å
en kontinent i närheten af polen, som sålunda var belägen
någonstans i Indiska Oceanen. Kring denna pol grupperade sig
alltså ganska vackert de då kända glaciationsområdena.
Konsekvensen af denna teori blef, att man måste få ett glaciations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
