Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
FAUNA OCH FLORA
Följande dag gjorde vi sedan en motorbåtsfärd rundt de
stora klippöarna och fingo se en fågelrikedom, som knappast
låter sig beskrifvas. En inföding uppskattade antalet fåglar
på öarna till 50 millioner. Ehuru jag själf anser detta
betydligt öfverdrifvet, ger det dock en föreställning om mängden af
de oräkneliga fåglarna. Hufvudmassan af dem utgjordes af
lunnefåglar, och de fångades i tusental. Det var mycket
intressant att se, hur djärft infödingarna klättrade i dessa
svindlande branter. Med ett rep om lifvet hissades de ned för
af-grunderna och fångade med stora håfvar de på sina afsatser
boende fåglarna. Att det var ett verkligt lifsfarligt arbete var
alltför tydligt, och man visade oss då och då någon ättestupa,
där så och så många män hade störtat ned och krossats mot
de hvassa klipporna.
Vi aflossade ett par skott ur en dubbelbössa nedanför ett
af de största fågelbergen, och fågelmassorna formligen vräkte
ut ur berget. Och dock lämnade blott hälften sina platser.
De utflygande svärmade sedan både länge och väl i luften
och omkring vår båt, eller också lade de sig på vattnet.
Intressantast kanske det var att se ett berg, där hafssulorna
hade sitt tillhåll. De stora ståtliga fåglarna, som hade något
svanlikt i sin flykt, såg jag här för första gången. Den
regniga väderleken gjorde det tyvärr omöjligt att taga några
bättre fotografier.
Stormfåglar, lunnefåglar, tordmular, sillgrisslor, tretåiga
måsar och hafssulor voro de mest i ögonenfallande af
fågelbergens bebyggare.
Lunnefåglarna hade helst sina bon i klippspringor eller i
af dem själfva utgräfda jordhålor, som voro rätt djupa. Deras
gråulliga ungar höggo ilsket omkring sig med sina hvassa
näbbar, när man tog i dem och visade ett mycket liflgt
humör.
Jag satte mig då och då på någon skyddad plats i
fågelbranterna och iakttog fågellifvet. Det var intressant att se,
med hvilken snabbhet lunnefåglarna susade ut och in ur sina
klyftor. Alla som kommo från hafvet hade näbbarna fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
