Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
47
Denna förklaring synes mig ligga närmast till hands, helst som
klimatförhållandena under förra vintern ej alls gifva anledning till
att hos dem söka en förklaring af företeelsen.
Ej heller sågo vi mycket af våra öfriga rönnbärsätare, som
pläga fröjda oss med sin närvaro under hela förvintern, domherre,
björk- och rödvingetrast, och af tallbiten sågo vi ej en skymt.
Nämnda trastar äro ju ej alltid roliga att ha i trädgården, men för
att lifva upp vår döda vinter äro de välkomna. Annars ha vi
knappt fler än talgoxen, som förbli hemtrogna.
Robertsfors i oktober 1919.
S. Grapengiesser.
Jättekräfta.
Ingeniör Fe. Rääf har till Naturhistoriska Riksmuseum insändt
en i Sommen vid Tullerum fångad kräfta, som mäter i längd
närmare 16 cm., det i litteraturen uppgifna maximalmåttet. (Klorna
ej häri inräknade.)
Oregelbunden fortplantning.
Det händer ju ej så sällan, att däggdjurens fortplantning
företer vissa oregelbundenheter med afseende på tiden. Vanligast eller
åtminstone minst ovanligt är detta bland sådana djur, hos hvilka
könsdriften är stark och hvilka sätta flera kullar om året. Så är
ju t. ex. fallet med de små gnagarne. Äfven haren visar sig ej så
sällan afvika från de normala vanorna i detta afseende, så att man
får höra talas om, att dräktiga harhonor träffats midt i vintern.
Äfven denna vinter ha från flera håll inkommit meddelanden om
dylika fall. Mera ovanligt är däremot, att rofdjuren skrida till
fortplantning vid så att säga olaga årstid. Uttern synes dock i detta
afseende intaga en viss undantagsställning. Det torde likväl vara
en ganska ovanlig sak äfven för denna djurart, att den får ungar
midt i vintern. Ett särdeles intressant fall af dylikt slag har
emellertid nyligen yppat sig i Stockholms skärgård. Till Riksmuseet
utbjöds nämligen en kull af tre ännu blinda utterungar från Möja
den 18 dec. 1910. De inköptes naturligtvis och äro nu
uppstoppade för att utställas i samlingen af svenska däggdjur. Kapten
R. Nicolin har också nyligen meddelat ett fall, som tyder på utterns
oregelbundenhet i fortplantningshänseende. Han fångade nämligen
i midten af januari i närheten af Växiö en utterhona, som ännu ej
hunnit utväxa till större längd än 70 cm. från nosspets till
svansspets, och svansens längd utgjorde 24 cm. häraf. Det är
uppenbart, att ett dylikt exemplar måste ha blifvit födt långt senare än
vid den normala iden.
Ett intressant fynd.
Från Sillre i Borgsjö socken, Medelpad, har herr Gullik
Gullicsson nyligen till Riksmuseet insändt ett torfmossfynd af ganska
stort intresse. Det utgjordes af en underkäkshalfva af björn samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
