Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BOTANISK EXKURSION PÅ VULKANEN NINAGONGO 51
En liten utvald bärarskara, utrustad med proviant för
dagen, med bössor och kameror och öfverlastad med handpressar,
portörer och spritburkar, följde oss, då vi vid första
dagbräckningen bröto upp. En vägvisare, som kände den enda
framkomliga stigen, ledde tåget. Strax vid foten af vulkanen mötte
vi en hög och ytterst tät buskvegetation, hvars viktigaste
beståndsdel bildades af den nästan trädartade, just nu rikt
blommande Acanthus arboreas, en ståtligare släkting till de i
Medelhafsländerna förekommande, från konstens historia så
välkända örtartade Acanthus-iormerna. Vegetationen var här så
rik och tät, att det skulle varit hart när omöjligt att tränga
fram genom densamma, om ej vår vägvisare fört oss på en
slingrande stig genom de grönskande växtmassorna. Så
växlade floran plötsligt och de höga Acanthus-buskarna ersattes
af en annan representant för samma familj (Mimulopsis
arbo-rescens), hvilken intog ett smalt bälte på nedre delen af
bergssluttningen. Med sina stora blad och genom rik förgrening
alstrade den en djup skugga, som gjorde markvegetationen
sparsam. Steril, som den var, drog den ej uppmärksamheten
till sig genom någon blomprakt, men egendomlig var denna
växt i ett helt annat hänseende. Från stammarnes nedre
delar, ända upp till 3/4 meter öfver jordytan, sköt den uttalrika
rötter, som sökte sig snedt ned i jorden. Liksom
mangroveträden vid de tropiska hafsstränderna kom den därigenom att
stå stödd af luftrötter, hvilka äfven för denna art torde tjäna
till hjälp för att hålla de höga, yviga buskarna upprätta i den
lösa jorden.
Denna Mimulopsis-zon intog ett bälte mellan ungefär
2,300 och 2,500 meters h. ö. h. och efterträddes omedelbart
af den högre montana urskogen. För vandraren, som drar
fram genom denna, är det knappt möjligt att bilda sig en idé
om de träd, som utgöra vegetationens stomme, och äfven
botanisten ser sin längtan oftast gäckad, ty att samla prof af
trädkronornas löfverk och blommor skulle kräfva oerhörd tid och
möda och låter sig ej göras under en kort exkursion. Såsom
ett af de viktigaste och växtgeografiskt märkligaste trädslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
